Walk of Orsa

Birgitta Lillpers

– En ordens musikant.

Vår mest framgångsrika författare Birgitta Lillpers.
Foto: Gunnel Johansson.

Kälda är Birgittas senaste lyriksamling och den belönades med Sveriges Radios lyrikpris.

Mikael Thalin och dåvarande kulturchefen Peter Bernhorn uppvaktar Birgitta Lillpers i samband med Ekelöfspriset 2016.

Att behärska språket och omvandla det till ordens musik med sin alldeles egna melodi. Den färdigheten har gjort Birgitta Lillpers till ett unikum inom Sveriges litterära värld och mer än nog motiverat hennes sten på Walk of Orsa. Än mer stadigt ligger stenen då hennes verk så ofta är rotade i hembygden – men insatt i ett universellt perspektiv.

Kreativitet tar sig olika uttryck. Pappan skapade Lillpersvagnen. Birgitta lyrik och prosa. Den gemensamma nämnaren: Att behärska hantverket. I pappans fall – hantverket att forma metallen och foga samman delarna till en fungerande enhet. I Birgittas – att forma språket och foga tillsamman det till en fungerande enhet.

Jag har förstått att vissa uppfattat Birgittas lyrik som ”svår”. Inte omedelbart begripbar, brukar jag tolka det. Så kan det vara i vissa fall. Men då är det bara att läsa om, njuta av språket – som alltid är vackert – och kanske bara låta orden sjunka in. Med eller utan upptäckt betydelse.

Birgitta debuterade med poesisamlingen ”Stämnoja” 1982, följd av ”Igenom, härute” 1984 och ”Gry, och bärga” 1986. Dessförinnan hade hon hunnit studera svenska, estetik och praktisk filosofi i Uppsala. Snart återbördades hon till hembygden och 1987 kom den första romanen, ”Blomvattnarna” där vi för första gången får knyta bekantskap med skräddaren Gregor, som också är länken genom tre böcker. Trilogin fortsätter med ”Iris, Isis och skräddaren” 1991 och ”Medan de ännu hade hästar” 1993. Sedan debuten har hon givit ut 14 diktsamlingar, sex romaner och den kulturhistoriska boken ”En häst, Brun till färjen: om hästkulturen i Orsa från äldsta tid till 1950”.

Att Birgitta inte bara varit produktiv, utan att det också handlar om kvalitet vittnar listan över priser och utmärkelser. Redan 1987 kom det första, Stig Carlsonpriset. 1990 kom Aftonbladets litteraturpris, 1992 Sveriges Radios Lyrikpris, 1996 Gerard Bonniers lyrikpris, 1996 De Nios Vinterpris, 2001 Doblougska priset, 2004 Svenska Dagbladets litteraturpris, 2007 Karlfeldtpriset och 2008 De Nios Stora Pris. Samma år fick hon Ferlinpriset och Lars Ahlinpriset. 2011 fyllde hon på med Bellmanpriset och Erik Lindegren-priset. 2016 Ekelöfpriset, 2019 Aspenströmpriset och 2021 åter igen Sveriges Radios Lyrikpris för sin senaste samling ”Kälda” och ifjol fick hon ta emot Natur och Kulturs särskilda stipendium. Naturligtvis har hon även fått Orsa kommuns kulturpris.

Motiveringarna är förstås lika viktiga som priset. Så här motiverade Aftonbladet 1990:
”Hennes texter är ett sökande i ett gränslandskap mellan det sinnligt påtagliga och det outforskade. Det finns en språklig självsvåldighet i Birgitta Lillpers poesi som slår sönder alla förväntade horisontlinjer.”

Karlfeldtsamfundet motiverade Birgittas pris med:
”Birgitta Lillpers har i sina dikter och romaner utforskat jagets möten med rummet, landskapet och världen genom ett personligt och fantasieggande bruk av det svenska språkets rika resurser av ord, former, rytmer och klanger.”

De nios pris 2008 motiverades med:
”För ett författarskap, där språket har ett rytmiskt flöde som aldrig sviktar och människornas värld växlar mellan försoningens dis och fotografiets skärpa.”

Återkommande i omdömena är hennes pendlande mellan det konkreta och det okända.

Birgitta är också en författare med integritet. Ett tecken på det är att när hon av Svenska Akademin tilldelades Gerhard Bonniers pris 2018, så tackade hon nej med hänvisning till den turbulenta situationen i organisationen.

Janne Bäckman.

Nästa sten: Mats Lindh.