min fru är släkt med oden.
min morfars far var stins.

Alla som släktforskat vet att det är oerhört intressant – och oerhört frustrerande ibland. Själv har jag kört fast på farfars sida. Efter en jättespännande resa bland indelta soldater och barnamörderskor så hamnar man i ett stim med Olof Olsson och så kör man fast i ett gäckande 1600-tal. På farmors sida hamnar jag bland tyska smeder på ett sent 1500-tal. Morfar kommer också från en soldatsläkt (där en blev ”blesserad i Pommern” och sedermera tokig) och hos mormor kommer jag inte förbi Anders Larsson Musor, same som bokstavligt talat står omskriven som ”fattiglapp”. Men det har varit en spännande resa så långt! Fast sen började jag titta på min frus anor. Nu snackar vi anor. Men vi tar resan från början.

Frugans anfader, Odin, tecknad av Georg von Rosen.

Min morfars far var i alla fall stins.

Otto von Schedin, ståthållare, ryttmästare m.m.

MIN FRUS MORFARS FAR Fredrik Hansen kom från Danmark. Han gifte sig i Göteborg med Anna Eleonora. Hennes mamma var Evelina Christina Enander. Via henne hamnar vi så småningom i släkten Cassel. Dom med Cassels donation i Grängesberg. Nu börjar vi ana fint folk i släktträdet …

VIA DOM KAN MAN TRASSLA SIG TILLBAKA till Otto von Scheiding (min frus 10:e gammelfar-förälder). Nu har det dykt upp ett von i namnet. Där bleknar både Musor och Olof Olofsson. Otto von Scheiding var Ståthållare i Kronobergs län, guvernör och deltog i Karl X livländska krig som ryttmästare. (Lite häftigare än att bli ”blesserad i Pommern” och tokig.) Men det slutar förstås inte där. Ottos mormors far hette Erik Bengtsson Ryning. Det var en tuffing. Så var han bara 39 när han dog också. Den 8 november 1520, närmare bestämt. Nu hajar alla historienördar till. Och visst. Erik mister huvudet vid andra dagen av Stockholms blodbad. Han är ett levande exempel – eller snarare dött – på sanningshalten i begreppet ”otack är världens lön”. Visserligen hade han lett ett folkuppbåd mot dansken i Östergötland, men bytte sida och deltog i förhandlingarna för att få Christina Gyllenstierna ge upp Stockholm. Det hjälpte inte min frus 13:e gammelfarförälder ett dugg. (Sa jag att min farfarsfarfar förlorat en hand i en olycka.)

NÄR MAN HAMNAT BLAND ADEL är det här med släktforskning rena autostradan. De var noga med sina anor. Men! Det kräver en hel del källkritik vilket fortsättningen på min frus historia kommer att bevisa.

ERIK BENGTSSON RYNINGS FRU hette Anna Lillie. Efter makens död hade hon den tveksamma turen att bli första pris vid torneringen då Gustaf Wasa kröntes och hon vanns av ståthållaren Gudmund Persson Slatte. Smakfullt. Anna Lillies pappa hette Bengt Gregersson Lillie. Den grabben var riksråd och riddare. (Inte undra på att frugan är hästintresserad.)

RIKSRÅD INNEBÄR att man är rådgivare till kungen. Han hade gift sig fint – som sig bör. Hans hustru var Karin Arentsdotter Ulv. Släkten på pappas sida hette tidigare Tillbakaseende Ulv, efter sitt vapen. Mamma var av ätten Natt och Dag, Sveriges nu äldsta existerande adelsfamilj. Nu blir namnen bättre och bättre.

Karins pappa hette alltså Arendt Bengtsson Tillbakaseende Ulv och var bland annat riddare, riksråd och befälhavare på Stockholms slott. Hans pappa hade det fantastiska namnet Bengt Gottskalksson. Gottskalk ligger knappast på dagens ”vanliga pojknamn” listor. Bengan var också riksråd och eftersom han hette Gottskalksson förstår ni att pappa hette Gottskalk i förnamn. Närmare bestämt Gottskalk Bengtsson. Han kallades ibland Gottskalle och förmodligen ansågs han ha ett gott huvud, helt enkelt.
Har ni tappat bort er i tiden? Gottskalk föddes 1360 (Han blev förresten 93 år gammal.)

NU HAR VI KOMMIT SÅ LÅNGT tillbaka i tiden att namnen blir lite enklare. Gottskalks pappa var Bengt Filipsson. Han var ”justitiarius” hos kung Albrekt. Någon form av tidig justitieminister. Översatt betyder det ungefär ”Han som har hand om rätten”. (Sa jag förresten att min morfarsfar var stins?).

EFTERSOM TIDERNA VAR LITE MINDRE KRÅNGLIGA på 1300-talet hette pappa Filip Ulfsson. Han anges ha varit Magnus Ladulås frände och en av hans främsta män. Hans pappa hette Ulf förstås. Med det diskreta efternamnet Karlsson. Ulf Karlsson. Och hans pappa hette Karl Karlsson. Inte mycket rock’n’roll där. Om Ulf och Karl vet vi inte så mycket. Däremot är Karls pappa mer känd. Han kallades Karl den döve. Han föddes 1150, blev Jarl och hade en berömd halvbror, Birger Brosa. Vi är alltså inne i den så kallade Bjälboätten. Karl den döve stupade i Estland under slaget vid Leal 8 augusti 1220. Han fajtades alltså till han blev 70 år. Han sigillstamp är den äldsta bevarade i landet.

SÅ LÅNGT FANNS DET MESTA dokumenterat i det gamla släktträdet. Men vem vill stanna vid Karl den döve? Nu vill det till en rejäl varningstriangel. De första fina släkterna ville gärna bättra på sin stamtavla. Via isländska sagor och andra sägner så hittade man trovärdiga och fina anor – om än inte sanna. Och sanningen att säga så är det svårt att säga när det barkar ur rejält. Karl den döve är trolig, liksom möjligen en eller två generationer längre bak. Men för säkerhets skull kommer brasklappen här. Låt oss fortsätta, för det blir i alla fall kul.

KARL DEN DÖVES PAPPA – nu blir namnen häftiga igen – hette Bengt Folkesson Snivil som alltså också var pappa till Birger Brosa. Han nämns av den danske historikern Saxo. Snivil ska betyda ungefär näsvis. Nu är namnen snarast brutala beskrivningar av namnbäraren. Följaktligen var Bengt Folkesson son till Folke den Tjocke. Förklaring överflödig. Hans pappa var dock tydligen inte märkvärdig för han hette bara Ingevald Folkesson. Farfar däremot hör till de historiska legendarerna: Folke Filbyter. Bjälboättens anfader och staty på Stora Torget i Linköping. Filbyter lär betyda Fölbitare och kom sig av att Folke ska ha kastrerat hästar med tänderna. Gudskelov är han förmodligen bara en romanfigur …

SÅ VI GÅR TILLBAKA TILL FOLKE den Tjockes fru, Ingeborg. Hennes pappa var Knut den helige av Danmark. Kung, precis som pappa Sven Estridsson. Mamma Gunhild var prinsessa av Norge. Sven Estridssons pappa var ”bara” Jarl över Skåne. Hans syrra Gytha gifte sig med Goodwin av Wessex och blev mamma till Harald Goodwinson som åkte på spö vid slaget vid Hastings 1066. Brorsan Eilaf blev tydligen Jarl, men vi vet inte mer om honom. Sven Estridssons pappa var Torgil Sprakalägg, son till Styrbjörn Olafsson den starke, hövding av Jomsvikingarna. Styrbjörn åkte på torsk av sin farbror Erik Segersäll vid Fyrisvallarna, enligt sägen. Styrbjörn hade en berömd svärfar. Hans fru hette Thyra Haraldsdotter av Danmark. Den Harald som var hennes far är mer berömd som Harald Blåtand, vikingen som gett namn till Bluetooth. (Undrar om man kan göra anspråk på varumärket?)

OCH NU LITE RASKARE FRAM, för nu är vi i sagans värld. Haralds pappa var Gorm den gamle. Gorms pappa var Knut den förste, son till Sigurd Ormöga. Sigurd var son till Ragnar Lodbroke som var och härjade i England. Via Randvar, lydkonung av Svitjod och Yngve Frej (!) går det sedan att i skrifterna spåra släkten till Njord och Skjold vars far ska ha varit – håll i er – Oden! Oden ska ha varit min frus 60:e gammelfarförälder!

MEN SKRATTAR BÄST som skrattar sist. Genom DNA-prov har det bevisats att jag är släkt med ett 40 000 år gammalt neanderthalfossil i Kroatien.

Janne Bäckman.

• Tillbakaseende Ulvs familjevapen innan de började titta framåt och bara blev Ulv.
• Karl den döves sigillstamp, äldst i Sverige.

Själv är jag släkt med benet i mitten …

… som kanske såg ut så här?