Schmalensee och Björkman
Kalkbruket skapade inte bara arbete i bygden. Det drog också till sig geologiskt intresserade människor. Och de som var med och styrde bruket var radikala för att vara företagsledare av den tiden. Axel Björkman var t.ex. VD:n som uppmanade arbetarna att starta fackförbund!
GUSTAF VON SCHMALENSEE
– Spännerbildsgubben på skogen – och hans våldsamma slut.
ETT SÄLLSAMT ÖDE med koppling till Kalkbruket och Kallholn är det som drabbade Gustaf eller Gösta von Schmalensee som han kallades i vardagligt tal. I Kallholn gick han dock oftast under benämningen Spännerbilsgubben på Skogen.
HANS LIV INLEDDES tämligen konventionellt.
Han studerade geologi, ett intresse som kom att övergåi passion, för att inte säga mani. Men innan ”överslaget” hann han starta familj. Tillsammans med hustrun Ingrid fick han sju barn. 1889, när Gösta är 45 år gammal lämnar han plötsligt familjen. Det finns en del korrespondens kvar mellan Gösta och en bror, men riktigt klar på varför han tar det drastiska beslutet blir man inte.
1890 SÖKER han lyckan som så många andra svenska lyckan i Brasilien men återvänder till Sverige efter två år. Det är nu som hans besatthet av geologin börjar.
Under sina många resor till geologiskt intressanta platser återkommer han då och då till Kallholn. Han fascineras av den rika förekomsten av fossil och samlar på dessa en masse. Snarast som en ”horder”.
1911 får han tillfälle att köpa Spännerbilgården i Kallholn. Gösta von Schmalensee har hittat hem.
GANSKA SNART efter det att han bosatt sig i Kallholn börjar breven till brodern visa tecken på förvirring. Von Schmalensees ekonomi är också körd i botten. Hans brev berättar om hur han ofta ligger i sin utkylda stuga då han inte har råd med ved. Han börjar dock samla på sig både ved och ris som han förvarar inne i stugan – som han nödtorftigt isolerar med tidningspapper. Veden staplar han i gångar. Detta kommer att bidra till hans dramatiska död.
NATTEN MELLAN den 13 och 14 april 1919 brinner Spännerbilsgården ner till grunden. Glöd har fallit ut från brasan och antänt riset och sedan den staplade veden. Gustaf von Schmalensee har ingen chans.
Hans ohyggligt brända kropp hittas i de rykande resterna. Huvudet är fullständigt upplöst. Han blir 77 år gammal. En närmast unik och fantastisk samling av fossiler förstörs också av den oerhörda värmen. Både Spännerbilsgubben och hans samling försvinner från jordens yta samma natt.
AXEL BJÖRKMAN
– VD:n som startade facket.
EN AV DE TIDIGARE verkställande direktörerna för Kalkbruket i Kallholn var Axel Björkman. Han var från början stins i Skattungbyn, men lockades av kalkbruksäventyret och slutade alltså i toppen för det hela. Möjligen var det hans bakgrund vid järnvägen som fick Axel Björkman att uppmana arbetarna att organisera sig fackligt, en tämligen unik uppmaning från en företagsledning.
DET HADE FUNNITS ett fackförbund tidigt i kalkbrukets historia, men den hade av olika anledningar försvunnit. Axel Björkman ansåg att det var lättare att kommunicera med en tydlig representant för de anställda – samtidigt som han faktiskt ansåg det viktigt att de anställda hade någon som förde deras talan på ett progressivt sätt.
Den 17 februari 1916 bildades därför Grov och Fabriks avdelning i Orsa.
BORTSETT FRÅN EN KORT PERIOD i samband med depressionen på 30-talet – då ledningen uttryckte sig att kraven från arbetarna med tanke på situationen i landet var övermaga, tycks relationerna mellan fack och ledning varit god. Det tyder många tidningsurklipp på. Inte minst Bertil Setterlund poängterade de goda relationerna och fick samma godkännande tillbaka från facket. Mycket berodde det säkert på sättet facket bildades och det faktum att det rörde sig om en liten ort och en liten arbetsplats där alla var vana att samarbeta utan större prestige.
TEXT: JANNE BÄCKMAN.
