De senaste årens kommunval har varit ganska odramatiska. (Det är mer rock´n´roll på riksplanet.) Till och med vissa maktskiften har passerat utan större omvälvningar. Annat var det för 20 år sedan. Då hamnade kommunvalet i Orsa i fokus hos riksmedia.

Allt började som vanligt. Folk knallade i godan ro till valurnorna och fullföljde sin medborgerliga plikt. 2002 var det färre än vanligt som gjorde det. 2002 slogs bottenrekordet i modern tid, då knappt 78 procent röstade i kommunvalet över hela landet. En hel del av dessa, drygt 23 procent hade poströstat, den huvudsakliga möjligheten till förtidsröstning som fanns 2002. (Valet 2012 var motsvarande siffror drygt 84 och drygt 37).

För två små partier var valet extra nervöst. SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti och Sverigedemokraterna hade realistiska möjligheter att bli vågmästarpartier. Orsa har haft en tradition där små uppstickarpartier lyckats snappa åt sig mandat. Orsapartiet och Ny Demokrati är ett par av dessa. Orsa var vid valet 1991 Ny Demokratis starkaste fäste med 13 procent av rösterna. Nu var de förpassade till kategorin ”övriga partier”. För småpartierna blev röstsammanräkningen spännande. När den var klar hade Sverigedemokraterna för första gången kapat åt sig ett eftertraktat mandat. SPI hade inte kommit in i kommunfullmäktige. Och det hängde på en enda röst! Miljöpartiet var nästan lika nära ett ytterligare mandat. De var två röster från att knipa det.

Men det är inte över förrän den stora damen sjunger, som det heter. Det var ju det här med poströsterna. Det kom fram att fem röster, en poströst och fyra från den särskilda röstmottagningen på Mora lasarett, inte hade kommit fram i tid. Det fanns ett kvitto på att de vederbörligen skickats in i tid i rekommenderat brev till valnämnden i Orsa från valnämnden i Mora. Den 19 september ringer man från posten till valnämnden i Orsa och säger att det ligger ett rekommenderat brev till dem, stämplat 9 september. Någon avi har dock aldrig kommit till kommunkontoret. Valnämnden hade också innan sluträkningen kontaktat posten för att kolla så att det inte fanns några fler röster där! Och innan ni börjar fnysa ”typiskt PostNord” så var det här när Svenska Posten AB skötte den avreglerade branschen …

Fem röster som borde räknats är oräknade. Och det är inte så lätt som att öppna rösterna och lägga till dom till ordinarie räkning. Eftersom rösterna var så få och inlämnade på ett bestämt ställe kunde inte den grundläggande valhemligheten garanteras. Man kunde helt enkelt inte utesluta att man kunde spåra hur vissa privatpersoner röstat. Men det hade man också kunnat bortse ifrån om man kunnat påvisa att rösterna var för sent inlämnade. Då hade de hamnat bland andra felaktiga röster som inte räknas. Nu kunde man inte utesluta att de var inlämnade i rätt tid. SPI överklagade valresultatet och valprövningsnämnden konstaterade att de fem rösterna hade kunnat avgöra valet. Det inträffade kan alltså ha inverkat på valutgången. Och då återstår en sak. Att göra om alltihop!

Den nya valdagen bestäms till den 16 mars 2003. På kommunkontoret drar man en djup suck, plockar fram valurnor och skärmar igen och förbereder sig för en repris från fjolåret. Och förbereder sig – det gör fler. Var det ordinarie valet spännande för småpartiet så blev valet 2003 en riksangelägenhet!

Ur Sverigedemokraterna hade en gruppering som tyckte att det gamla partiet var för mesigt brutit sig ut. De kallade sig själva Nationaldemokraterna. De insåg att för att få ett mandat i fullmäktige i Orsa krävdes relativt få röster. Och kunde SD så kunde dom! Kruxet var att man inte hade någon lokal representation. Det löste man genom att delar av partiledningen, bland andra partiledaren Tor Paulsson, skrev sig i Orsa! Tor hade viss erfarenhet av kommunpolitik då han hade suttit som ersättare för Sverigedemokraterna i Haninge kommun. Han hade också kandiderat för Nationaldemokraterna i Nykvarn, men där kom inte partiet in. I Orsa hade SD krattat i manegen för the hardcore-nationalistparty, tänkte Nationaldemokraterna och gick all in. Bland annat distribuerade man 25 000 flygblad – i en kommun med strax under 7 000 invånare …

Det är nu jag själv blir ännu mer indragen i handlingen än som kommuntjänsteman, just då utlånad till projektet orsamusik.nu. År 2002 infördes lagen ”Hets mot folkgrupp” och enligt lagens intentioner uppfyllde ND:s pamfletter kriterierna för att fällas. Jag polisanmälde därför ett av de flygblad ND spridit enligt nya lagen. Polisanmälan lades ner med motiveringen att pamfletterna var framställda INNAN lagen trätt i kraft. ND gillade förstås inte att någon polisanmält dom, så jag hamnade raskt på ett antal hemsidor, varav en kallade mig för ”en förmodligen neurotisk musikant”. Vilket han väl kunde ha rätt i kanske. Men det kläckte en idé. På några veckor organiserade vi, Britt-Liz Jönsson och jag, med STOR hjälp av våra vänner, manifestationen ”Neurotiska musikanter för medmänsklighet”, för vi ville ju inte vara mot något. Lokala snickare byggde nödutgång på sporthallen. Alla musikanter i byn, med Orsa spelmän i spetsen och en hel del utanför kom. 5 i 12-rörelsen medverkade. De politiska partierna stod som en kropp mot den rasism som ND utan att hyckla förespråkade. Landshövdingen öppnade det hela! Det blev en fantastisk kväll. Mer om det en annan gång.

Valet 2003 var ju det enda valet i landet. Allt politiskt fokus hamnade därmed på Orsa. Rikspressen var här. Föreningen EXPO bevakade händelserna, eftersom både SD och ND var mycket aktiva. ND stundtals aggressiva. Inte minst på valdagen. Men de andra partierna vilade inte heller på sina lagrar. Nästan alla parti-ledare var på plats i omgångar. Det gick så långt att en lokal M-politiker sade: ”Snart kommer Bo Lundgren och vi har redan haft Fredrik Reinfeld här. Sedan var det snack om att partisekreteraren skulle komma också. Vi har inte tid för det…” Under en månad var vi Sveriges mest kända kommun.

Hur gick det då? Det beror förstås på hur man ser det. Vi neurotiska musikanter ville främst höja valdeltagandet och på så sätt hålla ND borta från Orsa. Det lyckades faktiskt. Valdeltagandet ökade med fyra procent och det är enda gången det hänt vid de fem omval som skett i landet. ND var långt ifrån att få något mandat. Men sen blev det omvälvande! SD fick fyra fler röster, men det påverkade inte mandatfördelningen. Däremot blåste det medvind för SPI som från noll mandat i ordinarie val gick till två! Deras överklagande gav frukt. Den sittande koalitionen var S, FP och MP och av dom tappade S och FP varsitt mandat. Moderaterna tappade ett och centern vann ett. Så det blev nya förhandlingar om vem som skulle styra. Det blev så småningom S, FP, MP och V som tog tag i styråran efter Orsavalet som hela Sverige styrde.

Janne Bäckman.