DEN 12 JULI VAR DET EXAKT 25 ÅR SEDAN världens första OS i toalettringskastning hölls på Lillåvallen i Orsa, i anslutning till yran. Idén dök naturligtvis upp eftersom vi har en toalettsitsfabrik i byn. Efter en hel del övertalning ställde de upp som sponsorer – vilket skulle behövas. Ringens form gav förstås inspiration till namnet OS – fast väl medvetna om varumärkesskyddet skrev vi ut det som Orsaspelen. Sen råkade ringarna på affischen få samma färger som OS-ringarna …

VI HADE VID DET HÄR LAGET lärt oss att sikta högt när det gällde att skaffa folk till yrorna. Ring oavsett hur känt namnet var. Det värsta som kunde hända var att man fick nej. Och vid den här tiden hette de bästa kastarna i friidrottssverige Ricky Bruch och Lars Sundin. Det var bara att ringa. Lars var det inga problem med. Han bodde ju i Mora. Nästgårds. Flerfaldig svensk mästare i diskus. Men fortfarande var Ricky Bruch det stora namnet. Han var kort och gott en legend på många sätt.

PROBLEMET VAR INLEDNINGSVIS att få tag på honom. Via hans klubb fick jag till slut telefonnumret till hans mamma! En ljuvlig äldre dam som konstaterade att Rickys telefon var avstängd. ”Ricky är så snäll. Han lånar ut pengar till alla andra och så har han inte till telefonräkningen ens…” Ett par dar senare var det åtgärdat och istället för hänvisningstonen kom ett oefterhärmligt ”Hallå, det är Ricky …”

HAN TÄNDE GENAST PÅ IDÉN. Tyckte det lät jätteroligt. Det första samtalet ledde till flera andra för att lösa detaljer med resor, för att skicka ner provkastningsringar osv. Samtalen varade sällan under en halvtimme och vi avhandlade frågor både högt och lågt. Från världspolitiken via dopingfrågor och homeopati till – toalettringskastning och musik. Ricky visade sig vara en filosof och oerhört allmänbildad. Varje samtal var en fröjd. Ett par gånger ringde han upp själv. ”Janne, kan du skicka ett par ringar till. Jag kastade upp en på taket till skolan intill idrottsplatsen och jag vågar fan inte hämta den…”

RICKY HADE ETT RYKTE OM SIG ATT VARA EN STRULPUTTE. Men bedyrade själv – med rätta – att han bara missat två evenemang i sin karriär, båda med fullgod förklaring. Han skrev till och med in en strul-klausul i det avtal han skickade. Jag kände mig trygg. Lite mer stressad blev jag när han tidigt på morgonen ringde och berättade att han missat tåget. ”Men jag kommer”, lovade han. ”Dom har bokat om mig till ett senare tåg, men det går bara till Borlänge”. Vi hade tagit till marginal. Nu hade den krympt till cirka 1,5 timmar från ankomst till Orsa till första kastning.

JAG SATTE MIG I BILEN OCH ÅKTE TILL BORLÄNGE och pulsen lade sig något när en stor nallebjörn kom ut på perrongen med två gigantiska sportbagar. ”Här Bäckman, tar du den här” sa han och langade över ena väskan till mig. Det skramlade om den när den slog i perrongen. Med stor möda (och tvåhandsfattning) släpade jag väskan till bilen, som knäade betänkligt både för passagerare och bagage.

TIDEN VAR KNAPP, men vi skulle trots allt hinna. Då får Ricky syn på Kupolen. ”Kan vi stanna där. En av mina döttrar fyller år. Jag måste köpa något till henne”. Protester överflödiga. Han berättade ingående om sina familjeförhållanden och om sitt dåliga samvete för hur han försummat sina barn. Men nu började man vara på speaking terms och presenten var viktig för Ricky. Och det gick fort. Ett par skor vill jag minnas. Och så iväg igen, något över hastighetsbegränsningen för att ta igen tiden. Och Ricky berättar om sitt liv. Han är som en öppen bok. Om mobbningen när han var barn. Om hur tävlandet ändrade allt för honom.

NÄR VI KOMMER TILL RÄTTVIK tystnar han för en liten stund. Jag anar en viss rörelse i rösten när han säger: ”Här kastade jag mitt första tävlingskast i diskus”. Vi måste förstås göra en avstickare till Hedslunds IP – varifrån vi lånat kastburen till toalettringstävlingen, vilket gladde Ricky. Plötsligt säger Ricky ”Tror du att det finns satellit-tv på hotellet? Jag skulle vilja se Tour de France”. Bredvid sitt intresse för homeopati (han var mycket bekant med silurringen och de mineraler som skulle kunna bidra till effektiva homeopatiska preparat som finns i den) var nämligen cykling hans nya passion. Han tänkte på allvar åka Tour de France själv om ett par år.

LYCKLIGTVIS VAR HOTELLÄGARNA vid den tiden båda engagerade i Cykelfrämjandet och Lasse Jansson förbarmade sig över Ricky och tog honom till den lokala tv-handlaren som kunde erbjuda Touren för den berömda gästen. Ni kan själv tänka er kunderna som kommer in i affären och där sitter – högt kommenterande cykeltävlingen – Ricky Bruch! Det gav mig en stund att kolla så att förberedelserna för tävlingen som snart skulle börja gick som de skulle och det hade de förstås (jag hade ju inte varit där …).