Orsas aveny – som försvann …
I begynnelsen var Kyrkogatan. Och Kaplansgatan. Den första ledde kyrkbesökarna från de norra byarna in mot kyrkan. Den andra gjorde detsamma för kyrkbesökarna från de södra byarna. Mellan dessa var åker och träsk. Den rätt sunkiga kyrkbyn låg väster om kyrkan. Västerby eller det som idag är Västeråkern.
Kung Gustafs väg, som lovande ny aveny, anlagd på bara tre veckor!
1872 skriver den franske upptäcktsresanden Pau DuChaillu, som tidigare gjort resor i Afrika, i sin bok ”I midnattssolens land”: ”Omkring 3 kilometer från Holn ligger Orsa kyrkoby, hvilken är särdeles ful. Den utgöres af 60 till 70 gårdar eller hus, som ligga tätt bredvid hvarandra utan några åkrar mellan sig, och gatorna äro ytterst smala. Om sommaren ditflockas till följd av fähusen stora svärmar med flugor, som sticka så gement, att man icke kan sofva efter klockan tre på morgonen.” Mycket riktigt skriver han också att ”om en eldsvåda utbröte under stark blåst skulle platsen läggas i aska”. Det är precis det som händer.
Men först har vi fått järnvägen till byn. 1892 förlängs Falubanan till Orsa (i Mora låg Orsälven i vägen). 1897 sätter man spaden i jorden för Dala Hälsingebanan. Det byggs en station och ett Järnvägshotell. Sen finns det inte mycket mer i området. Men man knyter ihop Kyrkogatan och Kaplansgatan med något som ett tag kallades Stationsgatan, eftersom den främst skulle försörja stationen med resenärer. Namnet byts snart till Järnvägsgatan. Och så, 1901, blir Paul DuChaillus farhågor besannade. Den gamla, men sedan hans tid av storskiftet betydligt uttunnade, kyrkobyn brinner upp.
Det nya Orsa byggs upp efter Järnvägsgatan. Inte minst är godsmagasinet och stationen viktiga för ortens handlare. Vart-efter de olika banorna blir klara kommer celebert besök till Orsa. Redan 1892 kommer kung Oscar II till byn, symboliskt nog kommer han med ångbåt och lämnar Orsa med tåg, efter ett möte i Orsas nya tingshus, det som skulle brinna upp nio år senare.
Den 15 juli 1909 är det dags för nästa kungabesök. Nu är Orsa – Herjeådalens bana, den som senare kommer att ingå i Inlandsbanan, klar för invigning. Han kommer till ett helt annat Orsa än sin far. Rikt, modernt och myllrande av folk, inte minst på besparingsskogen. Monarken ska tas emot på ett modernt sätt. Orsa måste självklart, likt större städer med självaktning ha en aveny, en paradgata, till kungens ära.
Ordet långbänk må låta ålderdomligt, men 1909 verkar det inte ha använts särskilt mycket. Det tar municipalsamhället tre veckor efter beslut att bygga avenyn, som får namnet Kung Gustafs väg!
Vägen byggs spikrakt från järnvägen rakt över åkermarken, fram till parken för det nya, i sten uppförda Tings- och kommunalhuset. Vägen flankeras på båda sidor av unga björkar. Några hus har dykt upp i kvarteret och bland annat Frelins och Sandahls trädgårdar ansas och rensas. Som kronan på verket byggs en äreportal genom vilken kungen och hans vagn ska färdas.
Äreporten som byggdes till Gustafs ära.
Kung Gustafs väg på 1930-talet, rätt likt sig, åtminstone den här delen. Men det beror mest på att Apoteket inte hunnit byggas än.
På dagen kantas avenyn dessutom av flaggviftande barn och Orsabor. Stationsområdet är också fullt av förväntansfulla människor när den tämligen nye kungen, han tillträdde 1907, Gustaf V och drottning Victorias tåg anländer. Kungen välkomnas av komminister Ludvig Karlsson, ledsagas till sin vagn och åker till Tingshuset under folkets jubel. Därinne bjuds på en trerättersmåltid, vederbörliga tal och hälsningar, innan kungen återvänder till tåget för att få samma uppvaktning i Sveg.
Äreporten rivs, livet går tillbaka till det normala, men Orsa har fått en aveny. En aveny som med tiden blir ett trafikproblem. Den genombryts snart av Dalagatan. I början av 60-talet blockeras i alla fall trottoaren då och då av TV-tittare som skådar det nya fenomenet i skyltfönstret på Tv-butiken i Sandahls fastighet, mittemot det nybyggda Nyströms konditori och bageri. Gatan är kanske inte längre så mycket aveny, men det är en levande gata, inte minst sen det nya Församlingshemmet byggs mittemot legendariska Jonkes kiosk med den park som idag heter Moraeusparken. De flesta av björkarna längs avenyn har för länge sen fått ge plats för Göteborgsbanken, apoteket och de andra byggnaderna.
Sen är det ju det här med gatans avslutning. Den leder fram till en femvägskorsning, där Kyrkogatan går igenom, Kaplansgatan och Kung Gustafs väg slutar och Parkgatan börjar! På den här tiden hade Sverige få om någon rondell. Gudskelov var trafiken inte alltför stark. Speciellt inte här. Bilarna kröp fram för ingen kunde räkna ut vem som hade företräde när det kom bilar från alla håll. Det var min trafiklärares favoritkorsning av den anledningen. Ingen visste hur man skulle köra så alla kröp fram och det blev inga olyckor.
Nu vill vi ju gärna att allt sånt ska skötas genom regler och när man en gång för alla skulle lösa problemet så blev det den forna avenyn som fick dra det kortaste strået. I slutet på 70-talet bestämde man att det skulle byggas en rondell och så blev det. Kung Gustafs väg stängdes helt enkelt av. Från Dalagatan blev den en bakgata och parkeringar. Mellan Järnvägsgatan och Dalagatan är det ett gångfartsområde. Den är kort sagt inte någon av våra sexigaste gator och definitivt inte någon aveny. Vilket inte innebär att den fyller sin uppgift ändå. Allt är ju inte spel för gallerier och kungligheter.
PS. Vi fick användning av avenyn en gång till. 1924 var V-Gurra och Vickan tillbaka på sin officiella Eriksgata.
Janne Bäckman.
Kung Gustav V och drottning Victoria har anlänt till Orsa station.
Kung Gustafs väg idag. Ibland är det svårt att hänga med i alla förändringar. (Som kommer vart 20:e år ungefär.)