DEL 168

Förra avsnittet av Orsamålets abc slutade med en visserligen osannolik, men ändå fullt korrekt, mening på orsamål:
O a oa o, ö i a oa i ö

Den som följt de senaste avsnitten (som ju handlat om bokstäverna a, i och o) bör inte ha några problem att förstå vad denna konstiga harang betyder. Som vanligt gäller förstås tipset att läsa högt, så man hör vad det står!

o a oa o = hon har hoar hon
ö i a oa i ö = och jag har hoar jag också

Därmed är vi inne på bokstaven ö. Ett ensamt ö kan betyda ”och” eller ”också”.

Ö är mycket vanligt i orsamålet. De som talar t.ex älvdals- eller moramål lägger ofta märke till att vi i Orsa använder ö i ord där de istället har o eller å.

öllör ödror = alla andra
töll = tall
köld = kall
= gå

Observera att kan betyda antingen ”så” eller ”som”:
Um du wil, kum i = Om du vill, så kommer jag
Ä wa o, kåm = Det var hon, som kom

Mycket vanlig i orsamålet är också kombinationen :

wöst = ost
wöss = oss
wöl = hål
twörr = torr

När jag skriver på orsamål kan det bli väldigt många ö, eftersom jag ofta använder ö även i ordens ändelser: ”öllör töllör i twörrör ö öllör wöstör i köldör”.

Den som är från Skattungbyn har färre ö: ”öller töller i twörrer ö öller wöster i kölder”.

Skillnaderna mellan Orsas byar är ofta små, men viktiga!

Sjåssum, Eva.