I början av förra året liknade orsamålets abc nästan en riktig avös-bok. Det handlade om olika bokstäver och ljud. Innan vi tar itu med resten av alfabetet, kan det vara på sin plats med en liten repetition. Orsamålets vokaler är särskilt intressanta. Ofta är det just vokalerna som gör att orsamålet skiljer sig från svenskan (och även från de andra sockenmålen här i Ovansiljan). Och en ensam vokal kan ju betyda så mycket!

Hittills har jag skrivit om:
a i o ö ä e (i delarna 165–170 av Orsamålets abc).

Dessa sex vokaler kan motsvara åtminstone femton olika svenska ord:
a = ha, har, åt, till
i = i, jag, är
o = hon, på, ho
ö = och, också
ä = det, ö
e = hö

Därmed går det att bilda meningar, som består av (nästan) bara vokaler:
Ä i je ä. = Det är en ö.
I a e a di. = Jag har hö åt dig.
O i o bio o. = Hon är på bio hon.
I i i Ossa i. = Jag är i Orsa jag.

En klassiker är: I a ä i, ö o a ä, o ö. = Jag har det jag, och hon har det, hon också.

Det finns fler vokaler i orsamålet. Nästa avsnitt kommer att handla om å.

Sjåssum, Eva.