Orsamålets abc
DEL 177
I förra avsnittet berättade Fröjd Anna om hur hon samlade löv under sommaren. När det sedan blev vinter fick korna brässlbitto – ”brädselbyttan” – något som få av dagens kor har hört talas om!
”Byttan” bestod av sommarens löv, som hade fått torka:
Ö se blåndöd wi deda löv ajti kwönn-ångnör ö agör-ångnör, ö add ä uppi jenå stura tunnö. Ö se slo wi ett wattn upo. Ö söltödöm bra upo ö.
”Och sedan blandade vi lövet med kornagnar och havreagnar, och hade det i en stor tunna. Och sen slog vi hett vatten på. Och saltade bra också.”
Klukka fira upo ättörmiddåjn, do skuld däm a bitto, tjinär. Wi warwödöm mi mjel ö deda
lövi ö dämdå ångnömå. Tjinär mussöd ö åtä. Däm wa sö gladör i deda sö.
”Klockan fyra på eftermiddagen, då skulle de ha ’byttan’, korna. Vi varvade med mjöl, och lövet och agnarna. Korna mumsade och åt. De var så glada i det där så.”
Ö se fingg däm dända lajön, deda wattn, wi addöm slaj o. Deda wa tjökkt ö bråjnt, sö ä wa läsi te. Do war-ä summör tjinör sö wa sö tokugör i lajem sö! Trolitvis wa nug deda int sö dumt äld. A wart ju läsi löv-te.
”Och sen fick de den där lagen, det där vattnet, som vi hade slagit på. Det var tjockt och brunt, så det var som te. Det var vissa kor som var så tokiga i lagen så! Troligtvis var det där inte så dumt. Det blev ju som lövte.”
Det var inte bara korna som tyckte om att äta löv. Mitt i sommaren skar Fröjd Anna björkkvistar, som tackorna och getterna skulle ha:
Wi bara knåjttöm ijop däm sömma låjma. Se dö ä wa wittörn sö wa deda sö grent ö gwött ed sö. Takkor åtä sö ä bara knåpöd i.
”Vi bara knöt ihop dem som kvastar. Sen när det var vinter så var det där så grönt och gott. Tackorna åt så det bara knaprade.”
Är det några kor nuförtiden som blir bjudna på lövte och brässlbitto?
Sjåssum, Eva.
Brässl-bitta.
Fröjd Anna Loflers (1902-1981) från Torrvål. Hennes berättelse kommer från en inspelning som gjordes 1970.
(Bild från Orsa Bildarkiv.
Foto: Gösta Barklund.)
Rångönlöv.
Säldörlöv.