När jag läste upp texten i Ossmolslaji – i Orsamålslaget – fick jag lära mig att det kunde ligga en nog så allvarlig verklighet bakom denna historia. Om en häst hamnar på rygg och inte kan resa sig själv, säger man att ästn i åv-walta. Hästen är ”av-vältad”(?). Och då måste man se till att hjälpa den på fötter så fort man kan! Ta jett rep iring ånn, ö dra upp ånn! Om hästen blir liggande för länge på det viset dug int ånn wäsa (kan den inte andas) och kan i värsta fall dö. Bra att veta!

Jag har också lärt mig att om hästen får konstiga flätor i manen under natten, så är det ett tecken på att tömtkalln tar bra hand om den. Tar man bort flätorna, så kommer de genast tillbaka. Sådana hoptovade flätor kan kallas för trollflätor eller tomteflätor, men i Orsa kallas de tömtkall-bu. Förekommer det fortfarande att hästar får sina manar och svansar flätade åv tömtkallem?