Orsamålsgruppen i Skattungbyn har lagt ner ett stort arbete på att översätta alla texter och böner, trosbekännelsen och
psalmerna – och de läste alla texter i kyrkan på riktigt skatungmol. Även predikan hölls på orsamål av pastor Hugo Smids. Välsignelsen fick vi ta emot på malungsmål av prästen Håkan Tapper. Och i psalmerna fick vi alla sjunga med. Det är en särskilt högtidlig känsla att få sjunga på orsamål i kyrkan.

Texterna denna söndag handlade om Den gode herden. Hur blir det på orsamål? Om man har bråttom, så gör man nog som vi brukar göra. Man tar bort h i början och sväljer vokalen i slutet: Herden uttalas då erdn. Och ”den gode” får bli dända (som egentligen betyder ”den där”): ”dända god erdn”.

Men så enkelt blir det inte när Skattungbyns orsamålsgrupp översätter! För det första heter det inte dända, upo skatungmol, utan åndå (med betoning på -då). Och om man tänker efter så finns det äkta orsamålsord att använda. Istället för god kan man säga skåmper. Det är ett gammalt fint ord som betyder snäll, och det passar ju bra här. Och när det gäller herden så har vi ju gässkalln! Gässkall kallades den som tog hand om djuren och alla sysslor på fäboden, och gässkalln var oftast en kvinna.

”Åndå skåmper gässkalln” kändes särskilt närvarande när gudstjänsten inleddes med kulning och kyrkan fylldes av vallvisor och spelmansmusik.