Orsaläseriet – i fängelse på vatten och bröd för Guds skull
Del 2 • Prosten Arborelius får problem
Detta har hänt:
Väckelserörelsen vinner mark i Orsa. Inte minst genom Näs Anna Persdotter som varit i Stockholm och där lärt känna kapten Berger och Betty Ehrenberg, centralfigurer bland de läsare som motsätter sig de nya tolkningarna av katekesen och den nya psalmboken. Väckelsen – som funnits i Orsa ett tiotal år redan – får ny fart och leder till direkt konfrontation med Svenska Kyrkan 1851.
OLOF ULRIC ARBORELIUS VAR REKTOR för trivialskolan i Falun när han provpredikade för kyrkoherdetjänsten i Orsa, men hade rötterna i Älvdalen. Vid provpredikan verkade han så sträng att han skrämde vettet ur en del av åhörarna, men imponerade samtidigt så mycket att alla var överens om att ”honom skola vi hava”. Han var en renässansmänniska. Han var som sagt skolman, han gav ut lexikon över dalmålet och speciellt älvdalsmålet, han startade Falu Tidning osv. osv. Han var ivrig nykterhetsman och verkade för goda seder och dessutom var han medlem av Götiska förbundet, ni vet dom som uppfann vikingarna. Men han hade också familjeproblem, vilket gjorde att han – frustrerad eftersom det rörde ett område som starkt engagerade honom – missade inledningen på ”upproret”. En borgensförbindelse till en bror gjorde att han försattes i konkurs och när den här historien tar sin början är han tillfälligt entledigad från kyrkoherdesysslan. Men lugn. En sån tungviktare som Arborelius knockar man inte så lätt. Han gör snart comeback värdig Muhammad Ali.
FÖRSTA SMÄLLEN FICK HANS INHOPPARE, vice pastorn Johan Abenius (som många år senare verkligen blev kyrkoherde) ta. Den 12 oktober 1851 gick Gumulda Jonas Jönsson och Dordlofva Erik Ersson som skulle bli en centralfigur i upproret, till nattvarden. Men de gjorde det ”oskriftade”. De hade inte deltagit i syndaförlåtelsen. Just den nya tolkningen av syndaförlåtelsen det nya ”avlösningsformuläret” som beskriver hur förlåtelsen ska gå till, var nämligen ett av de röda skynkena för läsarna. Detta väckte förstås uppseende. Näs Per skrev till David Forsell i Stockholm om att han snarast kunde skicka en evangelisk lärare som ”förkunnade evangelii lära om Jesu Christi dyra försoning för de förvillade fåren”.
Gumulda Jonas och Dordlofva började också genast hålla gemensamma sammankomster under gudstjänsttid och på juldagen, nyårsdagen och trettondedagen. Näs Per med fru och Näs Anna samt Jämtpers Jöns Jönsson i Viborg utmanade också åter kyrkan genom att gå i nattvarden på nyårsdagen, men den här gången gick prästen förbi läsarna.
JOHAN ABENIUS LÄT NU KALLA LÄSARNA TILL FÖRHÖR. De visade sig vara cirka 60 personer. Säkert fler än han räknat med. Han antecknade deras namn och fick ta emot mycket spott och spe av de låt oss säga frispråkiga läsarna. En rapport skickades in till Konungens Befallningshavande i Falun och i efterhand var det kanske inte så klokt.
Rapporten kom nämligen in i den byråkratiska gången, hänsköts till två andra instanser, domkapitlet i Västerås och till landsfiskalen. Till domkapitlet gick rapporten med en uppmaning att personerna skulle varnas och undervisas och till landsfiskalen om vilka rutiner som skulle följas om det blev anledning att ingripa. Det skulle det bli.
Pastor Arborelius missade hela inledningen till läsar-upproret sedan han gått i borgen för sin bror och gjort konkurs. Men han skulle göra comeback.
Orsaläsarnas predikant skulle bli Dordlofva Erik Eriksson, en av dem som dömdes till fängelse på vatten och bröd – dessutom i två omgångar.
Den som startade det juridiska processandet var vicepastor Abenius – om än motvilligt och kanske rent utav av misstag.
DOMKAPITLET GAV ABENIUS I UPPGIFT att näpsa dom som gått oskriftade till nattvarden och samtidigt uppdrog man till den mer rutinerade prosten Boethius i Rättvik att hålla nya förhör med väckelsens ledare. Kanske hade det kunnat ebba ut här. Men nu hade pressen vaknat. Tidning för Falu Län och stad (den som startades av Arborelius) refererade Abenius rapport. Man var visserligen kritisk till konventikelplakatet som var på väg ut inom statskyrkan också, men lika kritisk var man mot Orsaläsarna. Väckelsen var ”en ilsken fanatism, som med oblygt omvändelsenit och råa hädelser stör kyrkans frid och samhällets ordning”. När vi nu hade konventikelplakatet var det just sånt här det skulle användas mot!
VÄCKELSELEDARNA KALLADES TILL FÖRHÖR I RÄTTVIK. Dordlofva, Näs Per och Maser Anders Persson infann sig hos prosten Boethius. Gumulda Jonas Jönsson och Lorenz Lars Ersson var också kallade, men de kunde inte nås med kallelsen. De var på slipstensresa. Även detta kan ses som en provokation. Jonas Abenius hade nämligen vägrat att ge dom det färdpass som fortfarande behövdes även för inrikes resor. Boethius verkar ha lämnat några öppningar till läsarna, men de vägrade kompromissa. Hellre led de för sin tro. De tre och ytterligare fem läsare dömdes så småningom till böter och ”uppenbar kyrkplikt”. Man skulle gå i gudstjänsten och där förklara sin skuld och sin ånger. Så småningom återvände också Gumulda Jonas och Lorentz Lars och fick samma straff, liksom Näs Anna och Bertas Anna Holsdotter. Straffen kom att omvandlas till 14 respektive 23 dagars fängelse på vatten och bröd för oskriftad nattvardsgång och gäckeri med gudstjänsten. Men viktigare var att Gumulda Jonas och Lorentz Lars – åtminstone någon av dem – hade varit till Stockholm och därifrån hade man med sig ett brev från Kapten Berger till ”de kristne i Orsa”.
BREVET GAV NYTT BRÄNSLE TILL BRASAN. ”Guds barn i Stockholm fröjda sig över deras tro här och uppmana dem till ståndaktighet”. Läsarna hade också fått rådman Henschen i Uppsala på sin sida. Han skulle föra deras talan i hovrätten och det verkar som att läsarna räknade med att straffen som förkunnats mot dem skulle upphävas. Nu blev läsarna ännu kaxigare. Den 3 mars höll vice komminister Roth husförhör i Slättberg. Näs Anna var på plats och läxade upp Roth för hans falska lära. Hon kom senare för sent till ett förhör med motiveringen att hon inte kunde vara med ”där Guds ord inte fanns”. Det här upprepades vid flera husförhör i Hansjö och Oljonsbyn. Husförhören byggde ju på kunskap om katekesen – och den ansåg läsarna vara fördärvad genom den nya tolkningen. Och protesterna skedde inte bara vid husförhören. Läsarna skickade inte sina barn till konformationen.
När Dordlofva Erik Erssons farmor låg sjuk och Abenius skulle ge henne nattvarden avbröts ritualen när man kom till syndabekännelsen. Den var ju falsk, enligt läsarna.
Det hela slutade med att läsarna förbjöds att ta nattvarden överhuvudtaget.
MAN KAN ANA EN SUCK AV LÄTTNAD från Abenius när prosten Arborelius affärer rätat upp sig och han åter var i tjänst. Nu blev det hans sak att ta tag i läsarproblemet. Möjligen var den erkänt hårdföre Arborelius bättre skickad till det. Men lätt skulle han inte få det.
Nästa nummer: Läsarna fixar nattvarden själv – men det blir vatten …
Janne Bäckman.