ÅKERBERG TYCKS HA VARIT SEN I KARRIÄREN. Han sägs ha varit en spik nykter familjefar och hårt arbetande när något slog slint. Han var dessutom mogna 42 år när det hela började. De upprepade småbrotten splittrade familjen – hustrun hamnade på sinnessjukhus och de sju barnen togs om hand av fattigvården.

HAN TOGS RELATIVT SNART AV POLISEN men rymde under en fångtransport till Gävle genom att slå vakten i huvudet med locket till en ventil och hoppade av tåget.

HANS RYKTE gjorde att det var lätt för honom att samla ihop en liten liga som snart blev ökänd. Deras gömställe var Pilagården där Pila-Brita härskade med järnhand. Hon drev där både lönnkrog och koppleriverksamhet och när Delsboligan kom på besök låste hon in sin gubbe på höloftet och underhöll personligen Åkerberg.

NÅGOT SÅ BANALT som ett försök att få ut medicin utan recept fällde Åkerberg för andra gången. Apotekaren Sven Brun hade en samling herrar hemma för ett parti kort när det klappade på dörren. Det var Åkerberg som försökte övertala Brun att utverka medicinen. Det bar sig inte bättre än att en av de kortspelande vännerna var polismannen Kjellbom som kände igen Åkerberg och kastade sig över honom. Tumult uppstod men till slut fick en annan gäst in ett stryptag på Åkerberg som tappade medvetandet. När han fördes bort i bojor hade polisen lagt beslag på två laddade revolvrar och ett antal knivar. Det hela hade kunnat sluta mycket värre.

ÅKERBERG FICK FYRA ÅR i fängelse och när han kom ut ställdes det till med en tredagars välkomstfest på – just det – Pilagården. Förmodligen uppblåst av sitt rykte som storförbrytare började nu Åkerberg planera Det Stora Rånet. Tanken var att han skulle fly till Amerika med hjälp av bytet, och om möjligt ta barnen med sig.

ÅKERBERG VISSTE ATT HÄRADSDOMAREN Johan Olsson i Idsbo var en välbeställd man. Tillsammans med Kolar-Ek och Spännar-Lasse slog man till mot Olssons hemman. Och allting gick fel. Fru Ingrid gjorde mot alla planer motstånd med följd att hon blev knivhuggen. Stämningen var uppenbarligen uppskruvad. Ingrid Olsson fick ta emot nära dussinet knivhugg. Några pengar fann man inte, varför man också gav sig på Johan Olsson med en yxa. När paret återfanns på morgonen sade han sina sista ord: ”Snälla, slå mig inte mer”.

DELSBOLIGAN VAR NU MÖRDARE, och hade de haft något av en Robin Hood-status vände sig nu hela Hälsingland mot dom. I ren desperation slog ligan till på nytt, nu hos en möbelhandlare. Också där knivhöggs frun och möbelhandlare Persson misshandlades när han låg och sov. Till slut försökte man tända eld på gården. Den här gången blev bytet 2 000 kronor. Det räckte inte långt om hela gänget skulle till Amerika.

EFTER EN MASSIV JAKT greps ligan. Kolar-Ek, Spännar-Lasse och Pila-Brita började prata och pekade ut Åkerberg. Under rättegången blånekade Åkerberg. Det är nu Orsabranden får sin roll i historien. Åkerberg hävdade att han varit i Mora och Orsa när morden begicks i oktober 1901. Bland annat hade han avlagt besök i en handelsbod och en gård i Orsa. Problemet var att båda försvann i branden 1901! När åklagaren sedan presenterade fyra av Åkerbergs barn för honom bröt han till slut ihop.

I FÄNGELSET BLEV ÅKERBERG RELIGIÖS. Han frigavs redan 1914 men tillbringade större delen av tiden fram till sin död på hospital. Han dog 1934. Kolar-Ek dömdes först till 12 års fängelse men frikändes senare. Spännar-Lasse fick fyra år för bland annat mened och genomgick en religiös kris. Pila-Brita angavs till slut av sin man och dömdes till två års fängelse för medhjälp och undanhållande av brottsling. Hon tycks efter fängelsetiden ha fört ett skötsamt liv till sin död 1920.

Janne Bäckman.