ORSA JAKT- OCH SPORTSKYTTEKLUBB
Det är två månader sen jag var hit senast, då fylld av nervositet och spänning. Den gången handlade det om jägarexamen. Nu är jag här för att träffa Mats Smids, en av de som håller den här ideella verksamheten vid liv. Jag är bland annat nyfiken på hur intresset för jakt är och hur klubben mår.
ORSA JAKT- och sportskytteklubb startades vid nuvarande Plantskolan i Tallhed. Senare skulle Plantskolan utvecklas, då revs den dåvarande skyttebanan och 1985 byggdes det en ny vid andra sidan av flygfältet, där den ligger än idag.
– Vi har nu en 50 och en 80 meter viltmålsbana, en 80 meter inskjutningsbana och en Trapbana. 2005 byggdes en Skeetbana, det var ett EU-projekt. Vi är en av de godkända skjutbanorna för jägarexamen som finns i länet, berättar Mats.
MATS BERÄTTAR även att på fredagar och söndagar från och med augusti är människor från olika viltvårdsområden här och övar skytte fram till älgjakten. Onsdagar skjuter medlemmarna i klubben på Trapbanan och söndagar på Skeetbanan. De bedriver skytteträningar för den enskilde jägaren också, inför årets alla jakter.
– Intresset just för skytteträning är inte så stort som det varit. Det minskar för varje år. Vi vet inte hur vi ska få en större verksamhet, det är synd på en så fin anläggning. Den största verksamheten vi har är jägarexamen, där har vi ungefär 20–30 elever varje år och det är roligt!
I ÅR VAR INTRESSET för jägarexamen större än förra året, dessutom var cirka 30 procent i varje grupp tjejer.
– Det är jättekul! Det har nog blivit en annan acceptans och det är bra. Att dessutom yngre tjejer är inne på jaktspåret tror jag är nyttigt. Det måste väl ändå vara bättre att äta kött som man vet hur det blivit hanterat istället för att köpa griskött från Danmark, säger Mats med ett flin.
TILLSAMMANS med Jägareförbundet anordnar Orsa jakt- och sportskytteklubb kuljaktstigar varje år i juni. Där brukade intresset vara stort men även där minskar deltagandet.
– Det kunde gärna vara lite större. Man behöver inte vara medlem i Jägareförbundet för att träna skytte här men du måste vara medlem i klubben, det kostar bara femtio kronor per år. Det är billigt, konstaterar en leende Mats.
JAG FRÅGAR Mats om det finns något som han tycker får för lite uppmärksamhet inom jakt.
– De som jobbar med viltolyckor! Det är en stor organisation som jag tror att människor inte riktigt fått upp ögonen för än, eftersom man jobbar ”i det dolda”. Man kan få rycka ut när som helst, dag som natt, om det rapporteras ett påkört vilt. Då är det bara att dra iväg och försöka lokalisera viltet. Man behöver också tillgång till hund, med mera. Man ställer även ut varningsskyltar (såklart) ändå saktar inte bilist-erna ner, det är väldigt vanligt, säger Mats lite bekymrat.
SEDAN ÄR DET DAGS för Mats att skytteträna, jag passar på att fota lite innan jag tackar för mig.
Ja, sist jag var här fick jag knappt i skotten i magasinet, så nervös var jag. Men jag lyckades med det, träffade bra och fick mitt jägarexamenbevis. Efter den här pratstunden bestämmer jag mig för att skytteträna mer än vad jag gjort den senaste tiden.
TEXT OCH BILD: JENNY BERGMAN, ORSAKOMPASSEN