ÄVEN OM VI INTE hade något slag inpå oss så blev vi hårt drabbade. Faktum är att en strategisk åtgärd för att skydda Sveriges gräns drabbade Orsa hårdare än dansken. Byggandet av Orsa Skans.

VI FLYTTAR OSS nu trettio år framåt i tiden jämfört med Dukens uppror. Året är 1657. Gustaf II Adolf som Duken gjorde uppror mot är död. Han förirrade sig i dimman i Lützen den 6 november 1632, det enda datum en stor del av svenska folket känner till vilket väder det var i en liten tysk by. När dimman lättade stod han mitt i hären – fel här. Tough shit. Gick inte bra.

RÖRAN BLEV ännu värre när hans dotter Kristina som blivit drottning efter pappa abdikerade och blev katolik! Lejonet från Norden, protestanternas störste härförares dotter, gick över till the dark side!

1657 SATT HENNES kusin Karl X på tronen. Som sina företrädare hade han fullt upp med att kriga. Just nu var det Danmark som var fienden. (Året därpå skulle han trotsa Livräddningssällskapets rekommendationer och gick över den tunna isen över Bält och skrämma slag på dansken rejält). Karl X lät bygga flera skansar som skulle skydda oss mot danska anfall norrifrån, bl.a. Rot Skans och Orsa Skans. I samma veva anlades Lima Skans. Jämtland och Härjedalen var visserligen för tillfället svenska sedan freden i Brömsebro 1645, men det kunde ändra sig snabbt. Kyrkoherde Buskowius som vi träffade i förra numret, hade utan att lossa ett skott tillsammans med 200 man från norra Dalarna intagit Särna, Idre och Hede redan 1644. Det enda olycksfallet i arbetet lär ska ha varit när en krutladdning small vid utdelandet av ammunition till dalkarlarna. Laddningen skadade Buskowius biträdande befäl, länsmannen i Mora, så svårt att han fick lov att stanna hemma. Det gjorde inte dalkarlarna något. Det var Buskowius dom ville ha.

ANNARS HADE JÄMTLAND och Härjedalen en historia av att byta herrar lite hur som helst. Mest berodde det nog på att det inte betydde så mycket för dem om de var svenskar eller danskar. (Norge var vid den här tiden danskt). Bl.a. Dalregementet och dess företrädare knallade fram och tillbaka flera gånger.

EN GÅNG HOTADE befälet Claude Collart att gå så hårt fram med jämtarna att det nästan ledde till myteri bland svenskarna! Sista gången de blev utkommenderade för att ta Härjedalen lär de, i ren protest, ha dröjt på stegen så de fick gå i bivack i närheten av Noppikoski, övervintra och sen när våren kom knallade de hem igen.

NU SKULLE DET VISA SIG att jämtarna och härjedalingarna skulle förbli svenska, men det kunde inte Karl X lita på så han byggde skansarna. Där fanns redan en buffert mot danskarna. Karl IX hade sett till att förflytta ett stort antal skogsfinnar från Savolax till bl.a. det som idag kallas Orsa Finnmark, mot skattebefrielse under sex år. Motivet var officiellt att hjälpa de fattiga Savolaxarna, men det handlade till stor del om att odla upp de otillgängliga finnmarkerna – vilket var en barnlek för finnarna som behärskade svedjebruket till fullo. Faktum är att de räddade livet på åtskilliga orsabor vid flera tillfällen då missväxten slog till. Och som sagt ville han skapa en mänsklig buffert mot de danska provinserna så att man åtminstone blev varnad i tid.

DANSKEN KOM ALDRIG till Orsa. Däremot var det orsaböndernas skyldighet att hålla skansen med manskap, hästar och förnödenheter. Och det handlade om att försörja ett mindre samhälle. Minsta styrkan vid skansen lär ska ha varit ca 40 man. När den byggdes låg här ett par hundra. Här fanns soldater, smeder och allt som behövdes för att hålla verksamheten igång. Soldaterna patrullerade av givna sträckor mellan skansarna, en nog så strapatsrik uppgift, med eller utan danskar. För en liten, av utskrivningarna till krigen hårt tyngd socken, var det en omänsklig börda. I brev från den här tiden kan man läsa att det bara i Stackmora fanns 40 soldatänkor. Det ledde till ett otal protestskrivelser och ett och annat försök att återigen samlas under upprorsfanan. Men kanske hade Dukens öde avskräckt. Det blev aldrig mer än ett muntligt uppror.

SKANSEN VAR BARA i drift några år innan den övergavs. Men 1677 var det dags igen. Nu satt Karl XI på tronen. (Karl X tid där blev rätt kortvarig. Han fick lunginflammation under riksdagen 1660 och avled i sviterna natten till den 13 februari. Han hann bara var kung i sex år. Intill honom fanns den bara femårige sonen, kung i förtid och egentligen aldrig bekant med sin far. De hade träffats första gången på julaftonen året innan).

SVERIGE HADE STYRTS av kungens förmyndare fram till dennes myndighetsdag 1672. Som sina förmyndare försökte kungen att hålla fred i landet genom en invecklad historia om pakter till höger och vänster. Det var dock en sån pakt – med Frankrike – som gjorde att det small igen. 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige och Karl XI fann det för gott att rusta upp de för fäfot lagda skansarna igen.

Det kom ingen dansk via Jämtland eller Härjedalen den här gången heller. Kriget fördes främst i den södra landsändan, som gjorde uppror genom sina snapphaneuppror m.m. Men det är en annan historia.

1686 KOM TILL SLUT ordern om skansens ödeläggelse. Karl XI hade fått en stunds lugn och ro mot dansken. Dessvärre hade hans krigande ytterligare förött landets ekonomi. Det löste han genom den sk reduktionen. Han tog tillbaka sånt som han och andra kungar gett till adelsmännen. Han bäddade också för en centraliserad statsförvaltning och i princip införde han envälde med kungen som högsta höns.

FÖR ATT ÅTERUPPRÄTTA den anfrätta armén införde han också indelningsverket för att snabbt kunna sätta upp en ny armé och samtidigt någorlunda underlätta för socknarna. Han var den första kungen som såg till att hålla landet neutralt i en konflikt. Annars hade vi kanske fått damma av skansen igen. Stora missen var nog det där med enväldet. För Karl XI dog i magkräfta 1697. Han efterträddes av sin unge kaxige son. Han fick namnet Karl XII …

EPILOG: Skansen förföll länge och en av redutterna (de utstickande ”pilarna” på befästningen) användes t.o.m. som grustag. Det finns en skötselplan för fornlämningarna, men den har inte följts. Ifjol ordnade kommunen med en röjning och under året ska området skyltas upp igen. Med lite god vilja kan skansen åter bli ett centrumnära utflyktsmål dit även danskar är välkomna.

Janne Bäckman.

Nästa gång: Får jag lov? Orsakarlarna och Stora Daldansen.