[3 juli 2023]
När Fryksås höll på att få ett sanatorium!
Fryksås fäbodar tillhör de första platserna i Orsa – och Dalarna – som lockade den lilla turism som förekom i slutet av 1800-talet. Oftast handlade det om välburgna människor som lockats av de nationalromantiska toner som ekade över landet. Och Dalarna hade ju lanserats som Sverige i koncentrat. Här fanns all den folklore man sökte sig till. Här fanns ”det riktiga Sverige”, det eftertraktansvärda livet. Allt enligt en radda herrar som försökt frysa tiden till vad vi var i fornstora dar. Att vi till ett tiotal år sedan hade haft det fattigt och rejält eländigt brydde sig inte nationalromantikerna om.
Holmenkollens sanatorium var ett av de sanatorier som stod modell för det tänkta sanatoriet i Fryksås. Det finns kvar än som hotell. Bland de mer berömda gästerna på sanatoriet var Prins Eugen. Bland de mer ökända är Luftwaffe som använde byggnaden som huvudkvarter under 2:a världskriget.
Dalarna har varit bra på att kapitalisera på den myt som skapades om oss, oftast av folk utanför landskapet. Glatt skapade vi utåt ett jätte-Skansen, medan det dagliga livet oftast var som var som helst i landet. Man får ju inte vara dum. Ett starkt varumärke var då som nu ett starkt varumärke.
Vad det gäller Fryksås har turismens effekter hela tiden diskuterats, förmodligen sen den första som kom bortifrån som av ren nyfikenhet placerade sina vandringskängor i någon av fäbodstugorna. Hur långt skulle man gå innan det genuina försvunnit och det moderna tog över? När blir fäboden ett fritidsområde, eller rent utav en by? (Vid ett tillfälle har faktiskt Fryksås räknats som by, eftersom det bodde så många fastboende där. Och möjligen är det så vi ska se på Fryksås även idag, även om det officiellt ännu är en fäbod.)
Egentligen är kanske den diskussionen ointressant. Oavsett om Fryksås räknas som en fäbod eller inte är platsen än idag en pärla och ovärderligt utflyktsmål. Förändringen från genuin fäbod hade dock kunnat inletts långt tidigare än vad som skedde. Fryksås hade nämligen kunnat bli en – kurort!
Parallellt med den nationalromantiska vågen flöt en hälsovåg. Dels skapad av ett hälsoideal som man förknippade med fornstora dagar, dels för faktiska behov och medicinska landvinningar. En sund och frisk miljö var en av huvudingredienserna i botandet av flera sjukdomar, inte minst den härjande tuberkulosen. Mer grundat på tro än vetenskap hade flera sanatorier börjat anläggas runt om i världen. De första byggdes i en bergskedja i Preussen 1858. Hög och frisk luft ansågs livgivande. Följaktligen anlades det sanatorier i till exempel Schweiz men snart dök de också upp i andra områden där folk upplevde att man mådde bra, till exempel på Rivieran.
Sverige fick sitt första sanatorium i Mörsil 1891 i Jämtland. Eftersom tuberkulosen härjade som mest i städerna dök det snart upp i närområdena som till exempel i Salem i Stockholm. Än idag är det gamla sanatoriet i Sävsjö en av Europas största träbyggnader.
Redan 1 augusti 1892, alltså året efter etablerandet av det första sanatoriet i Sverige, kunde man läsa i bland annat Dalpilen:
”Ett sanatorium i Orsaskogarna är man betänkt på att få till stånd. För utseende af lämplig plats afreste i förgår under ledning af grosshandlaren Sten Nordström i Gefle doktorerna A Grape och K Weibull från samma stad, doktor P Åkerberg härstädes samt representanter för såväl denna tidning som för de tre Gefletidningarna, hvarför utom till sällskapet slutit sig överste Munck och hans fru. Efter en synnerligen angenäm järnvägsfärd till Orsa uppstego resenärerna vid middagstid i åtskilliga åkdon, som förde dem fram till Bäcka porfyrverk, där ingeniören I A Melkersson, slöt sig till i egenskap af ciceron. Och sedan bar det till fots i väg uppåt, alltjämt uppåt. Den plats som idag skulle besökas var Fryksås fäbodar, hvilkas läge prisats ej blott för sin skönhet utan äfven för sin friskhet. Och att platsen var högt belägen, fick man erfara i rikt mått under den rundliga tid, som åtgick att nå hit upp.”
Voksenkollens sanatorium var en annan tänkt variant av sanatorium. Det brann ner 1918 och idag finns på platsen Norska läkarföreningens hotell- och konferensanläggning Soria Moria.
Interiör från ett engelskt sanatorium i England. Den unge mannen i andra sängen tillbringade en stor del av sin barndom på olika institutioner för såväl sviterna av en brusten blindtarm och senare för tuberkulos. Under sin vistelse på sanatoriet fick han bland annat bekanta sig med trummor, som ansågs vara ett bra instrument för de sjuka barnen att träna på. Trots missad skolgång gick det bra för grabben, som heter Richard Starkey, mer känd som Ringo Starr.
Turen till Fryksås beskrivs som en veritabel expedition och man hade till och med med sig en aneoridbarometer för att mäta höjden över havet.
”Hvad höjdförhållandena angår, har man sålunda svårt att uppsöka en plats, som på så relativt ringa afstånd från allmän samfärdselled – om kring 1 ¼ mil – kan erbjuda något sådant.”
”Efter att ha läskat sig med den utsöktaste feta mjölk, på hvilken tillgången var synnerligt riklig, återvändo sällskapet fick 5-tiden till Orsa, dit man anlände omkring kl 7 e. M. Nu hade emellertid nedgående tåg för länge sedan afgått, hvarför intet annat återstod än att afvakta morgontåget.”
Tågväntandet samt den långa promenaden ”frestande både knäveck och lungor” tycks ha varit det som räknades som strapatser …
Fryksås hade visat sig från sin bästa sida för herrar doktorer och planer på att anlägga ett sanatorium i fäboden började hitta sin form. Inte minst var temperatur-förhållandena året runt gynnsamma. En okänd ”sakkunnig person” rapporterar till tidningarna:
”Jag hörde af folket där, att väderleken i Fryksås är känd för att vara ovanligt blid. Så påstår man, att temperaturen aldrig varit lägre än 17 grader någon vinter, äfven om kvicksilfret varit fruset mångenstädes inom Orsa. Då jag var däruppe visade termometern -3, då den härnere i Kykrbyn stod på -16, så jag tviflar ej på deras utsago. Om källor, fiskrika tjärnar och bäckar gjorde jag min noga underrättad, och tror, att man ej har något öfrigt att önska i den vägen. Till och med på vintermete kan man fiska upp tre pund på dagen om man så vill, sades det mig, och därpå fann jag genast bekräftelse i det kolarens son kom hem med ungefär ½ pund vacker aborre som han fått under en timmes mete. Jag är öfvertygad om, att platsen är utmärkt såväl för patienter som för turister, men mycket behöver göras för väg dit upp samt bekvämligheter i öfrigt.”
Idéerna hölls vid liv de kommande åren men först 1905 kan vi läsa om mer utvecklade planer. Då meddelar Dalpilen att 80 tunnland mark (ca 40 hektar eller 20 fotbollsplaner …) reserverats i Fryksås om planerna på ett sanatorium byggs. Intressenterna har gjort framställningar till kommunen för att bygga en ordentlig väg från kyrkbyn till Fryksås och man avser också att bilda ett bolag för att förverkliga planerna. Modellen för sanatoriet skulle vara de som byggts i Holmenkollen och Voxenkollen. Voxenkollen hade 100 rum! En sådan anläggning i Fryksås hade med andra ord på ett markant sätt påverkat miljön.
De entusiastiska personerna bakom sanatorieprojektet hade dock glömt att ta med en sak i räkningen. Markägarna. De var föga imponerade över storslagenheten i projektet. Fryksås var en viktig fäbod för dom och deras livsstil. Ingen av dom ville avstå en enda kvadratmeter till de fina herrarnas projekt.
Sanatorieplanerna lades inte på is för det. Dalpilen citerar Mora Tidning den 2 april 1907:
”Några framstående män från Gefle och Stockholm besökte häromdagen Orsa i syfte att utröna lämpligheten och möjligheten att uppföra ett större sanatorium å fäbodstället Lindorna i Orsa, beläget ej långt från den blifvande stationen Tallhed å Orsa–Härjedalens järnväg. Fryksås fäbodar lärer först hafva påtänkts för sådant ändamål, men sedan det visat sig omöjligt att där förvärfva erforderlig mark, har Lindorna blifvit uppmärksammadt. Företagets förvärkligande torde endast vara beroende på huruvida tillräckligt jordområde kan förvärfvas, säger M Tdg.”
Ja, ni vet ju förstås hur det gick …
Sanatorierna som behandling för tuberkulos avvecklades under decennierna efter andra världskriget, i takt med att effektiva läkemedel dök upp. Många av de gamla sanatorierna blev spaanläggningar och hotell och fungerar som sådana än idag.
Janne Bäckman.