Musiklegender #1

GÖTE LOVÉN – EN GÅNG I VAR MANS BURK

Slog man på tv:n på 60-talet var chansen stor. Göte Lovén satt i orkestern. Slog man på radion – han var där också. Göte var i var mans burk. Man kan säga att han var sin tids Kalle Moraeus, gitarristen från Vångsgärde. Och liksom Kalle hade han många strängar på sin lyra. Inte minst var han en duktig kompositör. En av hans melodier finns med i Ingmar Bergmans Oscarsnominerade film Smultronstället!

MEN DET BÖRJADE I ORSA. Göte fick ta över den gitarr som mamma Anna hade fått i 50-årspresent. Tillsammans med Erik Bäcker, Ville Järnberg och bröderna Sigurd och Åke Nilsson, ibland med John Kvarnström på trummor, åkte ynglingen runt i trakten och spelade upp till dans. 1939 gjorde Göte, Ville, Erik och Hans Bruks stor succé som Sjömanskvartetten Hala Hem på Barnens dag. Men solen gick snabbt i moln. Veckan efter startade andra världskriget.

BARA 17 ÅR GAMMAL LÄMNADE GÖTE ORSA. Han gick i broderns fotspår och reste till Stockholm. Där fick han först jobb på Idrottsbladets tryckeri, där han tvättade valsar. När jag hade förmånen att intervjua Göte inför boken Orsamusik Då, nu och sen? 2003 konstaterade han på äkta musikantsätt:
– Det var väl där man fick uppslag till alla valser…

GÖTE GICK VIDARE och blev fiskhandlare hos Werner Lindh och så småningom hamnade han på bilfirman Gummi och Laddning på Hornsgatan där han byggde bilbatterier. Man kan väl lugnt säga att det inte var ett optimalt jobb för en gitarrist. Batterisyran frätte på fingertopparna. Men så småningom hamnade han inne i bilverkstaden istället.

PÅ EN ANNAN VERKSTAD jobbade en annan musikintresserad yngling. Göte började prata med honom när han levererade varor till verkstaden. Grabben hette Ricke Lööw och han och Göte kom att inleda ett livslångt samarbete och så småningom även med klarinettisten Giovanni Jaconelli. Tillsammans med Gnesta-Kalle utgjorde de Favoritorkestern. Gänget blev husband i kultprogrammet Refrängen, de satt som husband hos Hyland och åkte på turné i svenskbygderna. Som den musikant Göte var satt han lika gärna med i Konsertföreningen när de behövde en gitarr. Mångsidig var ordet sa Bull. Och slitigt. Musikantlivet var väl inte det mest välbetalda. Men han saknade aldrig jobb. Han satt in i stora orkestrar. Namnen svischar förbi som en svensk musikdokumentär på snabbspolning. Gunnar Molton, Arvid Sundin, Erik Frank, Sven Arefeldt, Thore Jederby, Kvartetten Synkopen, Williard Ringstrand, William Linds radioorkester, Andrew Walter, Sölwe Strand, Hasse Tellemar – och när han inte satt i någon orkester så uppträdde han ensam som trubadur och vissångare, eller med sin folkmusikinspirerade musik.
– Ett år åkte vi på turné till Abisko i april och arbetade oss söderut, berättade han vid intervjun 2003.
– Vid valborgsmässoafton hade vi hunnit till Bollnäs. Lasse Parmenius, Mankan Sjöholm, jag och någon mer spelade upp till dans. Efter någon timme kom det fram en man och ropade i högtalarna att ”Nu blir det uppträdande” och så slog man upp portarna bakom scenen där vi stod. Vi fick vända oss om och spela ett scenprogram. När vi var klara med det vände vi oss om och spelade dans igen …

ATT DET I STORT SETT BLEV FASTA JOBB på radio och tv gjorde inte saken särskilt mycket bättre.
– Vi började vid nio, halv tio tiden och jag kom väl hem vid halv fem, fem och kastade i mig lite mat innan det var dags för kvällsspelningarna vid sju, halv åtta. I bästa fall var man hemma två, halv tre. Och så där rullade det på. Det var inte bara radiospelningar utan en hel del festvåningar, födelsedagar och firmafester också.

GÖTES EGNA PRODUKTIONER bar ofta folkmusikprägel. Han fick också SKAP:s stipendium för sina traditionsenliga kompositioner. Titlar som Råbergsgubben, Orsakullan och Hambopolska från Orsa avslöjar att han höll kontakten med hembygden, även om han lämnade den som 17-åring. Men mest spridda – det är förstås musiken i Smultronstället och i Nattvardsgästerna, där Göte också står för all gitarrmusik. Däremot är det inte så känt att han varit med och skrivit musiken. Länge var han okrediterad för sin insats, något som numer är åtgärdat vilket ledde till att det ramlade in några kronor i STIM-pengar varje år. Sedan Göte lämnade bilverkstaden var det musiken som var hans levebröd. Vid intervjun 2003 konstaterade han:
– Jag tycker musiken gett mig allt! Jag har träffat trevliga människor och arbetskamrater. Och duktiga! Alla har varit så kunniga på sitt sätt och man har tagit intryck och lärt sig.

Spelmannen lade ner gitarren för gott i april 2019, på sitt 97:e år!

Janne Bäckman.