Musiklegender #7
EVERT LINDSTRÖM – SVENSK DRAGSPELSMÄSTARE
Två SM-titlar, Mellansvensk mästare, landslagsmeriter… Man skulle kunna tro att vi talar om en idrottsman, men meritlistan tillhör Evert Lindström, dragspelare. Inte bara dragspelare – Sveriges Bästa Amatördragspelare enligt tidens dragspelskung Ragge Sundkvist.
Efter en svår handskada höll Evert upp spelandet i hela 16 år, men blev sedan ett rejält tillskott till Orsa dragspelsklubb, Evert i mitten, flankerad av Leif Sandkvist och Sven Johansson.
Evert fick jobb på Hagströmsfabriken och som förman fick han högst påtagligt uppleva övergången från dragspelstiden till elgitarreran. Snickeriarbetena gjordes i Orsa och monteringen i Älvdalen.
EVERT BÖRJADE TIDIGT. Redan som fyraåring började han tafsa på pappas dragspel hemma i Årsunda där vaggan stod. Det kom toner ur det. Spännande.
– När jag var 9–10 år köpte pappa ett bättre spel, ett femradigt, och vi började spela på kalas. Min bror spelade fiol, berättade Evert när jag intervjuade honom för boken Orsamusik då, nu och sen 2003.
– När jag var 12–13 år började jag med ett dansgäng och mor och far gnällde väl en del över att man var ute och spelade på nätterna …
PENGARNA HAN SPELADE IHOP lade han på ett eget spel, som han köpte på avbetalning för en krona i månaden. Ungefär lika mycket som han tjänade på sina spelningar. I Broddbo fanns Edvin Pettersson, Broddbo-Pelle kallad, och han ordnade dragspelstävlingar. Evert var med i flera lokala tävlingar. Via dessa kom han till Mellansvenska Mästerskapen – som han vann!
VID TÄVLINGARNA TRÄFFADE EVERT DE STORA NAMNEN inom dragspelssverige och det var i samband med en av de två Svenska Mästerskapen i dragspel som Ragge Sundkvist fällde sitt omdöme. Bästa placeringen i SM var en andra plats, men en guldkantad sådan.
– Det var öppna mästerskap och dragspelare från Norge och Finland deltog också. Jag skulle spela mot Norge men det visade sig att norrmannen Harald Henschen hade samma program som jag! Dan innan tävlingen fick jag byta repertoar. Norrmännen var ju gäster!
Det låter kanske inte så märkvärdigt. Men vi pratar inte om Livet i finnskogarna här. Vi pratar om en avancerad klassisk repertoar, Frossini, Liszt, Offenbach. Och accordeon, inte det vanliga dragspelet.
– Det var svettigt, men jag blev bara slagen med två poäng av det årets mästare.
BRODDBO-PELLE BILDADE DÅ Svenska Dragspelskvartetten som Evert turnerade med 1936–1940. Han spelade också med Harry Brandelius och Ivan Thelmé och en period var han och duettpartnern pausmusiker på två biografer i Falun! Turnerandet var kul, men hårt.
– Pingsthelgen kunde vi spela i Skellefteå och Byske och helgen efteråt i Falkenberg. Det blev hela dygn i bilen. Det var en ganska dålig födkrok egentligen.
MEN TURNERANDET SKULLE OCKSÅ ÄNDRA EVERTS LIV. Turnerandet tog kvartetten till Älvdalen. Där träffade han – förutom sin fru Astrid – Albin Hagström som erbjöd honom jobb. Evert var trött på flängandet och gick från att spela till att bygga dragspel! Evert var en mycket noggrann och skicklig hantverkare. Inte minst visar hans sejour hos Joles Pelle i Särna det. Hagströmsfabriken var stängd på grund av strejk. Evert fick 15 kr från facket och fick jobba i skogen innan Joles Pelle hörde av sig. Där gjorde han bland annat det specialkonstruerade Lindström Special-spel som kom att bli Everts instrument livet ut.
– Det var svårt att få tag på bra stämmor. Jag fick tag på en Excelsior stamsats i Malmö, men den var inte komplett. Den hade bara kontran och tersen i basen. Ackordbasarna fattades. Jag köpte satsen själv och byggde om den från fyrkörigt till trekörigt i diskanten och gjorde ackordbasar av den fjärde. Det blev busvasst. Dessutom är jag smal över axlarna och det här spelet blev smalare än ordinarie, så det passade mig perfekt.
STREJKEN PÅ HAGSTRÖMS TOG SLUT och Evert återvände dit. 1948 öppnade man filial i Orsa (som för övrigt är Albin Hagströms födelseort) och Evert fick bli förman. 1951 inträffade katastrofen. En stunds bristande uppmärksamhet – och Evert kapade översta fingerlederna på bashanden i en fräsmaskin …
– Det gjorde så ont att jag inte kunde spela på basen på flera år.
Evert Lindström med sitt specialbyggda Lindström Special från intervjun för Orsa i musiken 2003.
Svenska Dragspelskvartetten turnerade land och rike kring från 1936. För Everts skull tog turnén slut i Älvdalen 1941.
Mellansvenska mästerskapet 1938 såg Evert som en av deltagarna. Den mest framgångsrike!
Lennart Luta Mångs tog över Lindström Special-spelet och Evert kom inte att röra ett spel på 16 år.
– Det kom en disponent från Accordia hit och ville att jag skulle prova ett dragspel. Jag sa att jag inte hade något eget kvar så han skickade mig ett av deras som blivit över. Det visade sig att känseln i fingrarna kommit tillbaka!
Fast dragspelet var inte så bra, så Evert köpte tillbaka sitt eget från Luta.
PÅ 60-TALET SLOG ELGITARREN UT DRAGSPELET som var mans instrument. Hagströmsfabriken tillverkade den sista serien, Hagström Super Cromatic 1967. Sen försökte man sig på elorglar men det som fungerade var gitarrerna.
– Dom gick bra. Vi hade ju till och med eget patent på halsarna. Vi gjorde snickerierna i Orsa och så monterades dom i Älvdalen. Utom en modell. Hagströms tillverkade en av de första synthgitarrerna.
– Det var ett elände. Varenda tråd skulle fräsas in i halsarna, i varje band. Fast amerikanarna köpte en hel del.
1970 TOG HAGSTRÖMSEPOKEN SLUT i Orsa. Snickeriet flyttades till Älvdalen och Evert tog halvtidspension och pendlade dit på andra halvan. Vid intervjun 2003 konstaterade den gamle dragspels mästaren lakoniskt:
– Elgitarrerna tog död på dragspelsmusiken och det var detsamma! Dragspelsmusiken var död ändå. Det går inte att improvisera på dragspel om melodierna försvinner i harmonierna. Hela temat försvinner. Många är för jäkliga med diskanten och står de och vinkar med bashanden till publiken. Basen är ju det svåra med dragspel! Det andra ser man ju vad man gör ändå…
Likafullt var Evert aktiv i Orsa dragspelsklubb in i det sista. Evert avled på sin 88:e födelsedag den 3 december 2004.
Janne Bäckman.