ORDEN ÄR KOMPOSITÖRENS HUGO ALFVÉNS. Under arbetet med sin Dalarapsodi sökte han inspiration i svensk folkmusik. Vår storspelman Gössa Anders tipsade om Hanser Linas mor, Bertas Kersti, som sjöng upp en vallåt för honom. Det var då han fick syn på den unga Hanser Lina. Hon hade också en vallåt. Lite motsträvigt sjöng hon den för Alfvén. När Dalarapsodin spelades upp på radion första gången fann Lina att hennes vallåt kom med i kompositionen. Inte moderns. Det fick henne att skämmas. Det hade hon inte anledning till. Hanser Linas vallåt skulle ta henne ända till Stockholm och Operan och en av de mest lysande debuter som gjorts där.

MEN ÄN ÄR VI INTE DÄR. Hanser Lina är bara 14 år. Egentligen är hon för ung, men genom Berta Hambraeus, gift med kyrkoherden Axel, får hon komma med i Orsa kyrkokör. Vid den här tiden samarbetade körerna i byarna runt Siljan i Siljanskören. När Lina är 19 år debuterar hon som körens solist – en roll hon behåller i 50 år! Det är också i Siljanskören som hon återknyter kontakten med Hugo Alfvén, körens ledare. På hans inrådan utbildar sig Hanser Lina till operasångerska. Tredje studieåret får hon Christina Nilssons stipendium för sin insats. Tillsammans med maken Erik Göransson, grundare av Orsa musikskola, flyttar hon från Orsa till Stockholm 1937.

1 APRIL 1939 är det dags för debut på Kungliga Operan. Hennes första roll blir Santuzza i Cavelleria Rusticana. Och hon matchas fram på bästa sätt. Hennes motspelare heter Jussi Björling. Egentligen har han lämnat operan för att bli frilans, men han plockades in för att matcha den lovande debutanten.

SUCCÈN VAR ENORM. Operachefen, legendaren John Forsell, slog fast att det var den mest lysande debuten vid Kungliga Operan på 60 år! Han borde veta. Jussi Björling var en av hans elever. Han var dessutom känd för att vara svårimponerad. Svenska Dagbladet och DN höll med.

Själv var hon blygsam. I en intervju i Stockholmstidningen 1937, efter ett succéframträdande med Siljanskören i Stockholm säger hon: ”Jag är glad att man tyckte om min röst, fast jag har lite svårt att förstå framgången själv. Inte låter det så märkvärdigt för mina öron när jag sjunger.”

1940 SJÖNG HON TATJANA i Tchaikovskys Eugen Onegin (byggd på en roman av Alexander Pushkin). Föreställningen fick blandade recensioner, men Lina fick beröm.
”Fru Göransson gör verkligen rollen till något, som fick liv och mening. Och även hennes sång lever. Hon har en stämma av sällsynt skönhet, men det är mer än den livlösa tonskönheten, som ger den tjuskraft”, skrev Dagens Nyheter.

HANSER LINAS TREDJE DEBUTROLL blev den som Elisabeth i Wagners Tannhäuser, men sen fick det vara bra. Efter varje uppsättning erbjöds hon fast kontrakt med operan, men hon avböjde. Inte ens en propå från kungahuset hjälpte!

Det är svårt att säga varför hon avbröt en så lovande karriär. Hon längtade till familjen. Det är en anledning. Kanske spelade hennes föräldrars frikyrkliga bakgrund in. Operan var ett syndens näste. Eller kanske är Hugo Alfvéns förklaring närmast. ”Hon trivdes inte med atmosfären på Operan och det förstår jag”, berättade han i det bildspel som Hanser Linas son Anders gjort om honom. John Forsell var känd för sitt närmast despotiska styre. Och sannolikt förekom sådant som idag hade blivit satt under lupp genom Metoo-rörelsen.

HANSER LINA LADE DOCK INTE sången på hyllan. Hon fortsatte sin karriär som konsertsångerska, inte sällan ackompanjerad av maken Erik. De gjorde vid flera tillfällen konsertturnéer i svenskbygderna i USA och framträdde över hela Sverige. Inte minst hennes folkvisetolkningar fick stor uppmärksamhet. ”…hennes späda, nästan spröda och klara sopran och hennes konstnärskynne gör henne till en folkvisetolkare av mått”, skrev Göteborgs-Posten den 31 juli 1941.

1955 GJORDE ALFVÈN, 82 år gammal, sin sista konsert med Siljanskören. Hanser Lina var förstås solist, liksom vid Alfvéns begravning 1960, då hon på Alfvéns egen önskan sjöng ”Som stjärnan uppå himmelen”.

1974 FLYTTADE ERIK och Hanser Lina Göransson hem till Orsa igen, platsen som de aldrig riktigt lämnat. Hanser Lina fortsatte sin sång ”in i kaklet”.

1987 FICK HON Orsa kommuns kulturpris.
1989 blev hon Alfvénstipendiat, inte en dag för tidigt.

Hanser Lina – Vallkullan som blev operasångerska, avled i juni 1992, 84 år gammal.
Hanser Lina – Vallkullan som blev operasångerska är också namnet på den film som Anders Hanser gjort om sin mamma.

Janne Bäckman.