Det började förstås med Radio Luxemburg. Genom bruset däruppe i Bjus hördes Elvis, Pat Boone och Paul Anka.
– Och då blev man lite halvsugen, berättar Janne i en intervju för boken ”Orsamusik då, nu och sen” 2003. Jag tjatade till mig en gitarr som vi köpte hos Piano-Nisse i den där lilla gula kuren …

Brorsan Henry spelade dragspel. Deras farbror jobbade hos Putte och Ulla Borén i Fryksås och genom honom fick Janne och Henry sina första betalda jobb. När Janne var i 15-årsåldern flyttade familjen till Stockholm. Snabbt hittade han kompisar med liknande intresse. Band startades. ”Richie and the Druggets” blev namnet.
– Janne Frisk kunde man ju inte heta på den tiden. Vi gjorde en deal på Hagströmbutiken på Götgatsbacken och fick köpa vår första Nationalförstärkare och ett Binsoneko till bra pris. Dom fick sätta vår bild i fönster med texten: ”Vi köper våra instrument hos Hagströms”.

Richie and the Druggets upplöstes när man började plugga på olika håll, men istället tog två killar som startat band i lumpen kontakt. De hette Lennart ”Lelle” Hegland och Krister ”Chrille” Pettersson. Under namnet Quartet Yep spelade man framförallt restaurangmusik. Organisten Hans Östlund kom med i ungefär samma veva. Janne var mer intresserad av rock’n’roll och Quartet Yep blev lite tuffare. När Janne tog ett vick med Erik Frank och stack på en månadslång norrlandsturné (han behövde pengarna till en ny förstärkare) tog man in en ersättare på sång. Han kom från The Clifftones och hette Svenne Hedlund. Svenne var den frontfigur man letat efter. De andra ville bara spela … Men Quartet Yep var ju inte heller så sexigt som namn. Jannes moppekompis Tord hade en storasyrra som hade en amerikansk pojkvän. Han tyckte att Hep Stars lät som ett bra namn. Så fick det bli.

Lelle tjatade in bandet hos Åke Gerhard, ägare av skivbolaget Olga. På Borgarskolans aula spelade man in – direkt på lacket – Kana Kapia, Farmer John och A tribute to Buddy Holly, Hep Stars tre första singlar. Inspelningarna övervakades av en man i vit rock, som brukligt var på den tiden.

Framförallt Farmer John blev kultförklarad.
– Och nästan konstigförklarad också, berättade Janne i intervjun 2003. För det finns inga sådana tempon. I en amerikansk pop-tidning från den tiden stod det faktiskt Hep Stars – Swedish Punk Group …

Låten hade man hittat i Finland (!) där Anti Eynö spelat in den med Andy and the Islanders. Hasse Östlund slutade av familjeskäl och in kom en blond ung man från Elverkets spelmanslag vid namn Benny Andersson.
– Första spelningen med Benny var en skoldans i Avesta och det var ett sagolikt driv. Benny hade en sån där liten röd orgel med volymspak vid knäet. Benny band fast slipsen runt volymspaken och benet och så var det fullt röj.

Han fick en bättre orgel sen.

Hep Stars största år var 1965. Då hade man som första och enda band tre låtar samtidigt på Tio i topp. Förutom Farmer John och A tribute to Buddy Holly gick Cadillac upp på första platsen! Tio i topp ja. Det gick faktiskt att kuppa sig in. Som när Hepparna ”råkade” befinna sig i Mora dagen innan omröstningen där för att spela och dela ut gratissinglar … Den stora anledningen till framgångarna var trots allt det hysteriska turnerandet. Inte sällan spelade man på tre ställen samma dag!

På andra halvan av 60-talet blev Hep Stars mer svensktoppsorienterat. Sagan om Lilla Sofi var ganska långt ifrån Farmer John. Och orienteringen var framgångsrik. Deras version av Cornelis översättning ”I natt jag drömde” var en megahit. Det kan man tacka Cornelis fight med demonerna för. Cornelis var i fejd med Sveriges Radio och förbjöd dem att spela alla hans låtar. Så då började dom spela Hep Stars version istället!

I slutet av 60-talet blev det krogshower. Svennes fru Lotta var nu stadig i bandet. Men bandet hade levt oerhört intensivt tillsammans. Nu började man bli oense om vad man skulle göra. Lelle, Krille och Janne ville bli popband igen. Benny, Svenne och Lotta var mer för krogshowandet.
Resultatet blev att man i all vänskap lade ner. Janne, Lelle och Krille startade Gummibandet, Svenne och Lotta showade vidare och Benny – ja, ni vet …

Men Hep Stars verkar aldrig dö riktigt. 1980 återuppstod man – utan Benny förstås. Och det har man gjort med jämna mellanrum sedan dess. Janne har dessutom trubadurat en hel del. Än idag händer det att Janne dyker upp i olika sammanhang som gitarrhjälte.

Janne Bäckman.