"Midsommarnatten är men sätter sju och sjuttio vaggor i gång"

”Oh, denna midsommarnatt vad den inspirerar till gammal hednisk naturdyrkan och vad den har lite gemensamt med bleka kristendomen. T.o.m. vår teologie professor Nathan Söderblom är en sannskyldig soldyrkare den natten. Han har vakat troget med mig och bara talat om vår gamla kult.”

Zorns bild av midsommar. Den finns faktiskt i två versioner till, en i Pusjkinmuseet i Moskva med lite annan färgsättning och en lite mindre replik beställd av en amerikansk privatperson. Foto: Nationalmuseum.

Orden kommer från Anders Zorn som både i bild och ord hyllat denna vår svenskaste av högtider. Midsommarfirandet med Zorn har flera av den tidens jet-set vittnat om. Kikar ni bakåt i Orsakompassen hittar ni till exempel Karlfeldts dikt ”Kyrkosångarna” som skildrar Zorn, Karlfeldt och prins Wilhelms dagen-efter äventyr i Orsa kyrka.

Och onekligen är det en av de helger där urgamla traditioner blandats efter behag med nymodigheter som Orsakajtn och raggarupplopp.
Egentligen är det inte så konstigt. Redan de första av våra homosapiens förfäder – och troligen en och annan tidigare primat – borde väl ha konstaterat fenomenet med sommarsolståndet, årets längsta dag och kortaste natt. Väldigt många lämningar av olika slag tyder ju på att man hade ganska bra koll på solens vandringar väldigt tidigt i historiens gryning. Och vad är mer värt en fest? Ljus är liv. Livet ska firas. Det verkar man ju också ha gjort. I det här perspektivet är de första dokumenterade midsommarfirandena jättemoderna. I de isländska sagorna nedtecknade på 1200-talet omnämns midsommar. Olav Tryggvason lär ha ersatt offerölen med högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli. Men vilka av traditionerna som levt kvar är mycket svårt att säga.
Att midsommar har med fruktbarhet att göra är ju inte heller konstigt. Naturen härjar ju på som friskast vid den här tiden. Det är bara att titta ut genom fönstret. En av de starkaste symbolerna för midsommar är ju majstången och den brukar ju benämnas som fallossymbol. Själv har jag nog bidragit till spridandet av den tolkningen. Men ju mer man läser på ju mer inser man hur lite man vet. Majstången kanske bara är där för att man tyckte att den var rätt snygg. Den är nämligen så modern som från 14–1500 talet, invandrad från Tyskland. Maja från majstång kommer från att löva sina hem med blommor och blad för att markera vårens ankomst – eller för att det var snyggt och nu möjligt att göra. Någon absolut tolkning av vad de olika midsommarfenomenen står för vet vi helt enkelt inte.

Kyrkans försök att ta över
Kyrkan har förstås gjort en hel del försök att annektera midsommar, precis som man gjorde med julen och i viss mån påsken, men här har man inte varit riktigt lika framgångsrika, vilket Zorn-citatet också pekar på. Det kan man kanske också tolka som att helgen är så oerhört djupt rotad i den svenska folksjälen – om det nu finns en sån – att här går man bet.
Nunnorna i Skokloster ordnade folkliga fester kring midsommar för att få bukt med det stökigare etablerade firandet då det dansades på kyrkogårdar och sjöngs skabrösa visor.
Redan på 300-talet infördes Johannes Döparens dag den 24 juni för att försöka göra helgen mer kristlig. Det bet kanske lite bättre på våra nordiska grannar. I Norge och Danmark firar man fortfarande Sankt Hans och i Finland Juhannus när vi spär på firandet med midsommardagen. Möjligen tappar en och annan svensk, liksom Johannes, huvudet efter ett allt för intensivt hyllande av sommarsolståndet. Anledningen till att man bestämde Johannes Döparens dag till just midsommar är att enligt Lukasevangeliet så föddes han sex månader före Jesus.

Mat och dryck
Osökt är vi därmed inne på avdelningen midsommar, mat och dryck. Olav Tryggvason införde ju midsommarölet och det har ju hängt med. Fram till början på 1900-talet drunknade Sverige praktiskt taget i sprit så att vi idag nöjer oss med en nubbe till sillen är snarast rena godtemplarbeteendet. Vilket inte förhindrar att det kan spåra ur. Tänk varannan vatten. Det blir roligare då.
Sillen är förresten en riktig nymodighet. Sill var ju stapelvara. Inte ville tjänstefolket festa loss på vardagsmat. Potatisen skulle växa till sig så mycket som möjligt och ansågs inte färdig till midsommar. I det gamla bondesamhället käkade man lutfisk och filbunke. Ibland lyxade man till det med stekt abborre eller annan hemmafiskad läckerhet. Och så åt man vitgröt. Det var som vanlig gröt men kokt på mjölk för att sätta guldkant på tillvaron.
Den inlagda sillen som idag är självklar är resultatet av en lyckad kampanj från konservindustrin. Den äter vi för att den är möjlig att tillverka, helt enkelt.

Magin
En sak som vi ju vet är sann är att midsommarnatten är magisk. Dessutom att vi kan hjälpa magin på vägen. Framför allt gällde det när det handlade om att träffa sin tillkommande. Midsommar var en slags Tinder Live. Om en ogift kvinna kröp naken in i en bakugn skulle den man som kom in och tittade på henne bli hennes man till exempel. Känns som en rejäl chansning. Om man knöt en bit färgad tråd på tre rågstrån och tänkte på en pojke för varje strå skulle man få den vars strå växt längst. Och så allt det här klättrandet över gärdesgårdar och blomplockande i olika varianter. Vanligt här i Dalarna var en bluesig variant. Man ska som en fiolmusikalisk Robert Johnson, gå till en korsväg och sen plocka sju olika örter att lägga under kudden för att drömma om sin tillkommande. Antalet växter brukar växla mellan tre, sju och nio, upp till fjorton. Samma sak för gärdesgårdarna eller grindarna man skulle gå igenom, fram eller baklänges. De tillkommande måste haft ett helsike att veta när de skulle visa sig.

Naturligtvis är det en massa oknytt i görningen denna längsta dag. Från Dalarna finns det upptecknat att man kunde se tre trollkärringar som gnagde på kyrkklockan. Man kunde gå upp och titta på dom, men man måste gå ned från kyrktornet i omvänd ordning annars hade trollkärringarna ihjäl en. Man kunde också se trollkärringar om man satt sig i en korsväg med en fyrklöver i handen. Sökte man jobb kunde man kasta en sko över axeln och sedan gå åt det håll skon pekade för att i den riktningen finna det man sökte.
Gengångarna visade sig förstås gärna den här natten. Än i dag ska man på midsommarnatten se det brudfölje som vid Kransbacken körde ner i Oreälven och drunknade på väg till kyrkan. Den försmådde älskaren som förorsakade olyckan och som hängde sig när han insåg vad han gjort lär också kunna höras sucka och stöna, ångrandes sitt dåd.

Växtkraft
Midsommartiden är ju den tid då vi faktiskt ser att allt växer så det knakar. I alla fall vi med hösnuva. Det är för att vi ska få lite av den kraften som vi knyter midsommarkransar. (Eller också gör vi det för att – det är rätt snyggt och går att göra extra lätt vid den här tiden.)
På midsommarnatten blommar till exempel ormbunken. Det går fort. Få har sett det. Har man sett den är man oftast synsk. Men får man tag på blomman får man lycka och välgång och naturligtvis blir man lyckligt gift. Nu är det ju så olyckligt att ormbunken aldrig blommar, utan förökar sig med sporer, den tråkmånsen. Det var också vid den här tiden man plockade örter för medicinska behov med förökad frenesi för naturligtvis var dessa kraftfullare än övrig tid på året.

Vi är ju lite tråkigare och mindre magiska nuförtiden men trots allt verkar midsommar hålla sitt grepp om oss. Med eller utan sill. Med eller utan majstång.
Men magin, den finns nog där fortfarande, oavsett om vi tror på den eller inte.

Janne Bäckman.