VI HAR FIRAT ATT DET GAMLA ÅRET övergår till ett nytt natten mellan 31 december och 1 januari sedan 1753 då den gregorianska kalendern infördes. Det var rätt sent. Gregorius XIII antog nämligen den kalendern redan 1582. Under många år hade inte ens alla länder i Europa samma tideräkning med andra ord. Senast med att införa vår tideräkning var Turkiet, 1926. Året innan hade Grekland infört den. Att det tog tid att införa den nya tideräkningen i till exempel Sverige beror förstås på att det var ett påveligt påfund. Vi var ju protestantismens banerförare, gubevars. Hellre gå i otakt med tiden än att ge efter för paperiet.

FÖR ATT JUSTERA ALMANACKORNA ”sömlöst” så hade februari bara 17 dagar 1753. Den gamla julianska almanackan gick lite mer i otakt med solåret än den gregorianska. Inte mycket, men tillräckligt för att man fick lov att ha fler skottår i den för att inte komma i otakt med årstiderna. Beslutet att införa den nya tideräkningen togs faktiskt redan 1699. Då hade man tänkt sig att man skulle utesluta skottdagen under 11 skottår för att få en lagom anpassning till nya kalendern. Man införde den så kallade svenska kalendern. Men det bar sig inte bättre än att man redan 1704 glömde bort att plocka bort skottdagen. Likaså nästa skottdag, 1708. Sverige hade annat att tänka på just då. Karl XII krigade som bäst bort stormakten Sverige. Nu var vi varken i takt med den julianska eller gregorianska kalendern. Vi var en dag före den första och tio dagar efter den gregorianska. Då tyckte krigarkungen att vi skulle skita i alltihop och återinföra den gregorianska kalendern, som ju dugt tidigare. Så för att komma i takt med den gamla kalendern införde man 1712 den så kallade tillökningsdagen, vilket gjorde att det är enda gången vi kunnat fira 30 februari!

FEBRUARI ÄR OCH FÖRBLIR den stora experimentmånaden. Det är ju i februari vi får vår skottdag för att justera året mot årstiderna än i dag. Och det var februari som var den stora förändringsmånaden när man 1753 åter beslutade sig för att införa den gregorianska kalendern 1753. Då blev månaden helt enkelt bara 17 dagar! Man plockade bort de där 11 dagarna som felade i ett svep. Efter onsdagen den 17 februari kom torsdagen den 1 mars. Beslutet var inte populärt bland en viktig samhällsgrupp. Bönderna. Sedan urminnes tider hade man följt bondepraktikan nästan slaviskt. Den kom i sin första upplaga 1508 och på svenska 1662, men innehållet är sannolikt avsevärt äldre än så. 11 dagars förändring är mycket för jordbruket. Vintersolståndet hamnade till exempel den 22 december i stället för den 13 december. Förändringen gjorde helt enkelt Bondepraktikan mer svårläst. Det är också det faktum att Ryssland inte infört den gregorianska kalendern vid tiden för ryska revolutionen som Oktoberrevolutionen inte skedde förrän i november …

UNDER MEDELTIDEN, när den julianska kalendern fortfarande gällde, inföll nyårsdagen på olika datum. Det var lokala myndigheter som bestämde när det nya året skulle börja. Oftast var det vid logiska naturliga brytpunkter, vintersolståndet till exempel. Första söndagen i advent är ju inledningen på kyrkoåret till exempel. Så även inom landet finns än idag olika tidräkningar.

DET SÄGENOMSPUNNA MIDVINTERBLOTET lär ha setts som början på det nya året av dom som vi i senare tid kallat för vikingar. Seden att avge nyårslöften lär ha funnits redan då. Ordet jul är förresten för-kristet och betyder helt enkelt firande.