Det var guldsmeden och urmakaren Richard Thorby som lät införskaffa uret som reklam för Thorbys ur och guld. Ursprungligen satt det på Anders Olssons hus som stod i samma gathörn och som förutom Thorbys inrymt livsmedelsaffärer – senast Valters livs – och Kocks frisörsalong. (Anders Kock var svärfar till sångerskan Mariann Kock och hos honom kunde vi barn få ”lukta-gott” i håret om vi satt still.)

I början av 60-talet revs den gamla fastigheten till förmån för det s.k. Centrumhuset, dvs det hus som står där idag. Och klockan fick följa med. Liksom Thorbys, som togs över av Olle Gustafsson och även han fick en efterföljare innan sista urmakaren i centrum försvann. Liksom uret.

Det hade dock en tendens att dyka upp på de mest osannolika ställen. Mest osannolikt är det eftersom uret – som är i gjutjärn – väger multum! Att den hängs upp med massiva fyrkantsstänger gör det inte ett dugg lättare.

– Bland annat lämnades det vid ett tillfälle som födelsedagsgåva från ”snälla” kamrater till Totte Rosén, på hans 40-årsdag, berättar Johnny. Lika ”snällt” var det av Totte och hans kamrater att en dag när en verkstadsägare i Hansjö inte var hemma hänga upp klockan på hans lada …

När verkstaden och fastigheten såldes skruvades den ner och hamnade i en dunge bakom verkstaden.

– Både jag och Hans Lans hade koll på var den var och ett sådant landmärke fick ju inte ligga och förstöras.

Sagt och gjort. Efter en kontakt med Orsabostäder började Johnny renovera uret.

– Bara att få upp det på flaket till pickupen var ett äventyr …

Uret sandblästrades av Lenners Orsasten, Siljans glasmästeri fixade till nytt glas och Per Soling på PS Expo gjorde nya siffror till urtavlan och uret blev som nytt igen!

Och nu ska det upp i hörnan Dalagatan – Kyrkogatan igen.

Vi kan mötas under uret än en gång.

Janne Bäckman.