NÄR JAG KOMMER FRAM genom skogen till stampen hör jag ett ljud av skvalpande vatten och något som dunkar lite dovt. En ganska diger folkmassa står samlad och kikar hur efterarbetet med tyget går till. Jag går in i stampen för att se hur de jobbar med tyget där. Jag träffar på Berit Zetterqvist, textillärare på Mora Folkhögskola.

VI SÄTTER OSS vid en bänk. Hon berättar att det är elever från Skattungekursen (Ekologisk odling och hållbar livsföring) som är på plats för att efterbehandla sina egna vävda tyger som de sen ska sy något av.
– Vi är här och stampar i två dagar. Kursdeltagarna började väva tygerna i februari-mars och de blev klara veckan innan vi kom hit. Cirka 130 meter tyg stampas under de här dagarna. Deltagarna tycker att det är roligt att de får göra sina kläder från grunden, från ull till vadmalstyg. Jag tycker att det är viktigt att behålla denna kunskap, att det lever vidare.

Berit berättar att hon själv har gått utbildning och kurser i den ädla konsten och nu är det hennes tur att föra det vidare till kursdeltagarna.

HON BERÄTTAR OCKSÅ att det är entrådigt ullgarn de väver tygerna av. Ulltyget tvättas först i kallt vatten sen stampas de i lagom varmt vatten. Var tjugonde minut veckas tygerna om. Effektiv tid är 4–6 timmar per tyg i stampen. Tyget krymper så mycket som 40–50% på längden och 30% på bredden efter att det valkats.

JAG FRÅGAR om de kommer att vara här vid stampen några fler tillfällen i år än just den här helgen.
– Det blir en tvådagarskurs om en vecka som Mora Folkhögskola anordnar för de som vävt vadmalstyg hemma. Då kan även människor utifrån anmäla sig till denna gång.

BERIT BERÄTTADE att vadmalstyget är väldigt varmt, slitstarkt och hållbart. Även vatten-avvisande. Innan jag tackade för mig avslutade hon:
– Vi är väldigt tacksamma att vi får vara här och att Orsa Besparingsskog underhåller och månar om stampen och kvarnen.

EFTER EN STUND måste Berit gå till kursdeltagarna för att vecka tyg. Sedan tar hon tag i sitt dragspel och spelar lite tillsammans med spelmän från Los som sitter på varsin stubbe. Det var en riktig härlig och mysig stämning vid stampen. Besöksantalet var cirka 70-80 personer den här dagen.

INNAN JAG GÅR vidare till kvarnen frågar jag några av deltagarna vad de har tänkt att sy senare av vadmalstyget de skapat. Någon svarar att det ska bli en ryggsäck. En annan kommer att sy en anorak. Men även duffel, väst, filt, arbetskläder och kudde verkar det finnas planer på.

JAG GÅR VIDARE längs stigen mot skvaltkvarnen. Där träffar jag på Johan Smids från Orsa Kvarn som har medverkat på kvarn- och stampdagen de senaste femton åren. Han berättar att han har fått ut ungefär 50 kilo mjöl under dagen. Tyvärr hann jag inte se något av själva tillverkandet av mjölet men om ni är nyfikna kan ni leta reda på Orsa Kvarn på Facebook och kolla in klipp som Johan filmade under dagen.

Det var en spännande och lärorik stund vid vadmalsstampen och kvarnen. Det kan mycket väl bli ett besök nästa år igen.

Text och bild: Jenny Bergman, Orsakompassen.