Korp-Kisti
– från Näckådalen till Dramaten
1863 uruppfördes ett stycke benämnt Korp-Kisti på Kungliga Dramatiska Teatern i huvudstaden. Det var ett sång- och dansstycke i en akt som beskrevs som ett Dalaäventyr. Historien var den vanliga. Kärlek och frieri med förvecklingar. Platsen där historien utspelade sig var originellt vald. Pjäsförfattaren Frans Hedberg hade förlagt den till en fäbod, vilket inte var helt vant för Stockholmspubliken. Det hela var en skröna, en påhittad historia. Men Korp-Kisti – hon var äkta.

Korp-Kisti på sin ålders höst.

Gården längst bak i bild är Korp-Kistis hem. Den främre gården är Blomgården i Näckådalen. Bilden är tagen 1915.

Korp-Kistis grav i Näckådalen.
EGENTLIGEN HETTE HON SMIDS KERSTIN Larsdotter och var född i Näckådalen 1826. I unga år lär hon ha varit i Stockholm och det finns uppgifter om att hon arbetat på en teater och där inspirerat till pjäsen om sig själv. Hon gick klädd som en vallkulla och bar alltid sitt vallhorn med sig.
FAST EGENTLIGEN ÄR PJÄSEN ganska oviktig i historien om Korp-Kisti. En liten rolig bagatell i sammanhanget. För Korp-Kisti lär ha varit en färgstark kvinna utan förskönande författarhjälp och möjligen är det t.o.m. så att verkligheten överträffar dikten, som så många gånger förr.
KORP-KISTI GIFTE SIG med en pojke från grannbyn Untorp, Korp-Erik, eller Smids Erik Hindriksson. Hon var bland annat känd som en skicklig hornblåserska och anlitades ofta till olika högtider. Hon var också känd som ”trollkärring”. Epitetet var inte nödvändigtvis negativt. Det berättade bara att hon besatte kunskaper andra inte hade. Folk kom från flera socknar för att låta Kisti bota ”styggvärk”. När Martin Persson på 50-talet intervjuade Kerstin Blom och Anna Dalin som båda var barn under Korp-Kistis tid i Näckå-dalen, berättade Anna att Kisti botat henne från svåra utslag med sina insmörjningar och besvärjelser.
PÅ SITT MÄRKLIGA CV kunde Korp-Kisti också ha skrivit Björnjägare. Åtminstone en björn föll för ett skott från Kisti. Må så vara att björnen redan satt fast i en björnsax. När Kisti stötte på den fångade björnen, sprang hon hem efter ett gevär och ändade jordevandringen för nallen.
KORP-KISTI VAR EN BESTÄMD KULLA, hon både söp och kokade brännvin ”och var inte god mot gubben sin alla gånger”. Ett speciellt öga hade hon till grannen Masser Lars. En gång när han hade gäster klagade de på att de inte kunde sova för att hästen förde sånt hiskeligt liv i stallet intill. Natten efter undersökte man saken och fann att det var Korp-Kisti som var orsaken till oväsendet.
DESSA HISTORIER bidrog säkert till att pjäsen om henne censurerades när den äntligen uppfördes i Orsa omkring 1928. Den uppfördes i IOGT-logens regi, med Henning Broberg som regissör och med bl.a. Sigvard Lorentz, Ivar Ohlsén, Sven Klockar i rollbesättningen och med Anna Nykvist (Grosshed) i rollen som Korp-Kisti. Där herrarna i originalmanuset trängtade efter punsch, längtade man i stället efter lunch i 1928 års uppsättning. Och raden ”Du kan inte tro hvad naturen vinner på att ses igenom buteljglas” ströks helt.
Men när pjäsen äntligen sattes upp i Orsa var huvudpersonen sedan länge borta. Korp-Kisti dog ensam och sjuk den 21 maj 1905. Hon och Korp-Erik fick aldrig några barn.
Janne Bäckman.