[25 november 2019]

Kallmoringen som högg i sten åt Milles – och Göring

Högst upp på Ödarvsklitten finns det en sentens inhuggen i klippan. Det är bildhuggaren Ragnar Gilljam som ristat in orden ”Betraktom med vördnad den eviges verk”. Fast orden är inte hans. De kommer från Halvars Lars Larsson, folkskollärare från Kallmora, samma by där Gilljam växte upp.

Bildhuggare Ragnar Gilljam i samtal med hustru Anna (f. Bränd) och dennes kusin Jågas Kerstin (i mitten av bilden).

DET KÄNNS SOM RAGNAR GILLJAMS EVIGA ÖDE. Att fulländiga och färdigställa någon annans idé. Klippan på Ödarvsklitten är nämligen inte det enda stället där Ragnar Gilljam huggit i sten.

RAGNAR TEODOR GILLJAM föddes i Orsa 1878 och dog också i hembyn Kallmora 1945. Däremellan tog hans huggjärn och känsla för stenen honom runt om i världen. Som sig bör började han med att bearbeta den för honom så bekanta sandstenen – som Kallmora är full av. Bland det första utsmyckningsarbetet han fick var vapenskölden på Dalregementets kanslihus.
Snart följde flera byggprojekt i Stockholm, som kom att bli hans hemort för en lång tid. Enskilda banken, marmorbrunnen på Tändstickstrustens gård, granitfigurerna på Norra Kungstornet m.m. Han hamnade så småningom i USA där han bland annat högg de ofantligt stora marmorkapitälerna på Börsen. En tid arbetade han i Skottland och England innan han kom hem igen. Det som borde ha gjort Ragnar odödlig är dock ett mer än 25 år långt samarbete med en av våra främsta skulptörer, Carl Milles. Milles var oerhört produktiv, speciellt med tanke på hur många monumentalverk han gjorde. Men ofta gick det till så att Milles gjorde en skiss, eller kanske en förlaga i gips och så fick skickliga hantverkare färdigställa verket. Och skickligast av dom – och snart Milles högra hand var – Ragnar Gilljam.

I EN INTERVJU I ORSA SKOLTIDNING berättar han hur det gick till när den magnifika Rudbeckiusstatyn utanför Västerås domkyrka blev till. Milles fick aldrig ritningen riktigt färdig.
”En halvtimme innan kungen kom och avtäckandet skulle ske, arbetade jag med sex man till hjälp på stenpostamentet. Å vad vi sleto! Klart blev det i sista minuten, men då var jag så utmattad, att jag inte orkade vara med om någonting av festligheterna efteråt” berättade Gilljam för intervjuande Stig Carlsson.

Foto: Mitt Orsa, Therese Eriksson.

Redan tidigt i sin karriär jobbade Gilljam med marmorkapitälerna på Börsen i New York.

Personal på Eriksson & Kjellströms stenhuggeri i Värtan, Stockholm. I nedre raden, andra mannen från vänster, Ragnar Teodor Gilljam från Orsa.

MILLES VAR FORDRANDE och arbetet blev ofta jäktigt, men Gilljam och Milles kom väl överens och att Milles litade på honom rådde det ingen tvekan om. Han anlitade honom för Sturemonumentet i Uppsala, Folke Filbyter-statyn i Linköping, statyn Örn som stått utanför Liljevalchs med flera. När Milles fick i uppdrag att göra Tessingruppen i Storkyrkan i Stockholm gav han gipsförlagan till Gilljam som fick göra statyn helt på eget ansvar. Själv var Milles i USA. När han kom hem därifrån knallade han upp till kyrkan, skrev sin namnteckning på monumentet och uppmanade Gilljam: Hugg in det där nu, bara.

DET VAR INTE BARA MILLES som tog Ragnar Gilljams tjänster i anspråk. Han har huggit Brantingbysten i svart granit som finns i LO:s lokaler och som ritades av skulptören Anders Jönsson. Knut Wallenbergs byst i Stockholms stadshus, ritad av K J Eldh, har Gilljams handlag i utformningen. Men i produktionen finns också ett par spektakulära gravvårdar – kanske inte utformningsmässigt, de ser ut som gravvårdar pläga göra, men renomémässigt. Den ena är prins Oscar Bernadottes och den andra är – Karin Görings. Uppdraget att hugga minnesvården till Herman Görings svenskfödda hustru gick till Ragnar Gilljam. Man kan ana en Milles i kulisserna även där. Milles var starkt tyskvänlig och anklagades också – inte helt utan orsak – för antisemitism och nazistsympatier.

RAGNAR GILLJAM DOG AV EN PROPP i hjärtat 1945. Han hade då genomlevt flera tragedier på det personliga planet. Sonen Sixten dog bara tre år gammal i scharlakansfeber 1909. Dottern Alice Valborg gick bort i tuberkulos 20 år gammal och sonen Set Folke blev bara 21 år. (De ligger begravda med sina föräldrar på Orsa kyrkogård.) Hustrun Bränd Anna Ersson som han gifte sig med 1905, levde till 1962.

Janne Bäckman.

Stäng meny