Julen

– vår äldsta och viktigaste högtid

Julen. Möjligen konkurrerar midsommar men annars är julen vår viktigaste högtid. Det är inte så konstigt att just de två konkurrerar. De har sedan tidernas begynnelse markerat två av naturens – och därmed våra – viktigaste vändpunkter på året. Därmed har just dessa två tillfällen på året så länge vi har bevis firats av människan. Ofta i ett religiöst sammanhang. Människan har alltid haft ett behov av att förklara saker. När vi inte haft en självklar förklaring har vi lagt över ansvaret på någon högre makt med magiska krafter vi inte helt förstår.

IDAG ÄR FORTFARANDE den offentliga förklaringen i västvärlden att vi firar Jesu födelse. Det är gott och väl, men en av de saker vi kan påvisa är att han utifrån beskrivningarna i bibeln inte föddes i december och absolut inte år noll, utan snarare någon gång mellan år 4 före till år 6 efter Jesu födelse, vilket ju ser lite roligt ut i skrift eftersom födelsen ju markerar vår tideräknings början …

EN AV FÖRKLARINGARNA till att den lilla judiska enklaven som skulle utvecklas till kristendomen fick så snabb spridning var smart marknadsföring. De hade ett starkt budskap, ett budskap som förenklade livet för folk. Till att börja med det här med att bara ha en gud att hålla reda på och framförallt det mer allmänmänskliga om fred och jämlikhet. Begrepp som senare kom att förvridas när politiska krafter insåg sprängkraften i den nya rörelsen och började utnyttja den. Men det är en annan historia. Tillbaka till julen.

I STORT SETT OBEROENDE AV VARANDRA och sedan årtusenden tillbaka hade det hållits fest runt vintersolståndet, den tid ljuset sakta började återkomma. De första kristna insåg värdet i att inkorporera de gamla traditionerna till sina och ”flyttade” helt enkelt Jesu födelsedag, till en dag då det ändå festades. Pragmatiskt och smart ur ett marknadsföringsperspektiv. Påsken fick man på köpet. Enligt bibeln red Jesus in i Jerusalem under den judiska Pesach-helgen, påsk-helgen. Han dödades som bekant i samband med samma helg. Så när judarna firar uttåget ur Egypten, firar de kristna Jesu död och uppståndelse – för att den inträffade vid påsken!

TRADITIONER ÄR SVÅRUTPLÅNADE. Följaktligen har vi många förkristna traditioner kvar – fast vi någonstans firar uppkomsten av kristenheten. Dessutom har vi blandat upp dom med rent sekulära traditioner. Kanske kan vi räkna in Kalle Anka, Arne Weise, Bengt Feldreich och Karl-Bertil Johnsson dit.

SJÄLVA ORDET JUL antyder att vi var mer trögomvända än t.ex. i Tyskland och England. I Tyskland talar man om Weihnacht – den vigda natten och i Storbritannien heter högtiden Christmas – Kristus mässan. De har visserligen kvar ordet Yule också. Samma ord som vårat Jul. Det lär komma från ett forngermanskt ord som helt enkelt betyder ”fest”.

TRADITIONER SOM SMUGIT SIG MED från hednatid är bland annat julskinkan. Vissa menar att grisen symboliserar asarnas Särimner som slaktades och åts upp av asarna – varje dag. Lika troligt är att traditionen kommer från att man helt enkelt bjöd på det bästa huset hade att bjuda på vid midvinterfesten! Hade man bjudit den vi idag firar på julen på julskinka hade han tackat nej, sannolikt lite upprört. I Mellanöstern har alla religioner sett på fläsket som orent. Med viss rätt. I de varma länderna hoppar trikinerna jämfota av glädje i grisköttet. Det var – och är – snarast en praktiskt hygienisk inställning, snarare än religiös. Och så julklapparna. I vår tolkning representerar de gåvorna till det nyfödda barnet. Men redan romarna firade före Jesu födelse vintersolståndet med att ge varandra presenter.

Ett gäng orsaungdomar utklädda till rädigkallar. Runt Andersmäss en månad före jul var det tradition att barnen skulle ut och skrämmas i gårdarna. En variant av det som idag är halloween. Fast den helgen har vi importerat från Irland – via USA.

Grisfot på väg ut.

Krampus.

ATT VI KALLAR DOM JULKLAPPAR hänger för övrigt på vår egen tradition att utan att avslöja oss lägga presenter i förstukvisten, klappa på dörren och sen försvinna innan gåvomottagarna såg vem som lämnat gåvan.
Precis tvärtemot idag när det är lika viktigt för givaren att se reaktionen på gåvan som att ta emot den. Vårt julfirande har överhuvudtaget blivit lite mesigare med åren. Mat och TV. Punkt. Och så julklapparna förstås. Ingen julbock som skrämmer vettet ur barnen. För det gjorde den understundom. Den hade från början tomtens funktion, dvs att dela ut presenter.

Julbocken – som ju t.o.m. ibland hittar in i julkrubban med det nyfödda Jesusbarnet – lär vara en kvarleva från de getter som drog Tors vagn över himmeln. I kristen tradition var han St Nikolaus följeslagare – alltså sidekick till helgonet som i stora delar av Europa utvecklades till jultomten. Hos oss blandade man helt enkelt ihop vår lilla grå hustomte, med St Nikolaus och bocken och tillsatte lite Coca-Cola. (Jenny Nyström och Coca-Cola tävlar om vem som rödfärgade tomten. För övrigt Coca-Colas enda insats för julen. Julmusten är dom långt ifrån att rå på än.)

I VISSA DELAR AV EUROPA har man kvar en julfigur som faktiskt är ute efter alla elaka barn. Det är jultomtens elaka följeslagare Krampus, en djävulsliknande varelse vars uppgift är att risa upp de ungar som inte varit snälla! Hade de varit riktigt jäkliga hade han med sig en säck att stoppa dom i. Han ger sig ut redan 5 december så att det ska vara lugnt till jul.

NORMALT BRUKAR VI JU ANGE JULGRANEN som en tysk import, men faktum är att vi tycks ha tagit in olika grenar eller t.o.m. hela träd redan innan den tyska boomen. De kallades då julstänger (jfr sommarsolståndets majstång!) eller julruskor, för de hade bara de övre grenarna kvar. Ofta var de placerade utomhus. Våran julgran gjorde come-back i finare familjer i mitten av 1700-talet och i mer allmänt bruk på 1840-talet då ordet julgran började användas mer frekvent.

IDAG ÄR JU JULFIRANDET väldigt mycket koncentrerat på julhandeln. Och ok. Redan på 1500-talet började man med julmarknader i Gamla Stan! (Hundra år tidigare i Tyskland). Vi utser årets julklapp. en mest förutsägbara rubriken på det nya året är: Julhandeln slog rekord. Det får till och med en gammal hedning som undertecknad att stanna upp och fundera och referera till reformatorns egen beskrivning av anledningen till firandet.

Martin Luther skrev i psalmbokens vackraste psalm om det nyfödda barnet som skulle revolutionera världen: ”Dock vilar du i ringhet klädd på fattigdomens bädd”.

Sug på den och God Jul.
Janne Bäckman.

FÖRSVUNNA TRADITIONER
• Rädigkallarna (rädi-kallär) – vår egen halloweentradition på Andersdagen, i god tid före jul.
• Julbocken, bortsett från halmditon och brinnande Gävlebockar.
• Den elaka grå tomten.
• Att rita ett kors över dörren för att inte onda döingar skulle komma in.
• Oron – halmutsmyckningen över bordet som om den rörde sig visade att bortgångna släktingar var med vid bordet. (Orons finns i viss mån kvar, men varför den hänger där är glömt.)

PÅ VÄG UT
• Kalle Anka – Barnen har redan slutat titta. Tecknat kan man ju se året runt. Och nu när Bengt Feldreich är borta försvinner snart även vår generation från tv-soffan. Karl Bertil Johnsson dör aldrig.
• Grisfötter. Jag tror jag såg en på ett julbord i fjol. Kan vara på foto.
• Dopp i grytan – för vi köper bara färdigkokt skinka.
• Grötrimmen. De senaste jag hört kommer jag inte att sakna.

Stäng meny