DET ÄR FEMTE ÅRET för mig i älgskogen, andra året jag sitter ensam på pass (uppsiktsjakt åren innan). Jag ville först se hur det går till under en älgjakt – om det var något för mig – och det var det! Jakt handlar – tycker jag – inte bara om själva skjutandet utan om allt runtomkring. Att sitta i skogen en hel dag, elda, grilla, koka kaffe över elden, bo i min stuga och bara ha det mysigt. Det är liksom helhetsupplevelsen som är jakten.

MÅNDAGEN VAR KALL, det regnade och blåste om vartannat. Det enda djur jag såg var två tjädertuppar som knappt ville flytta sig från vägen. Tisdagen var likadan, kall och regnig – ja, alla dagar faktiskt. Men det var ändå mysigt. När hundens skall hördes eka mellan träden, närmare och närmare, då kom också värmen krypandes i kroppen och spänningen växte. En härlig känsla!

JAG HAR TIDIGARE VARIT LITE PASSIV när det gäller att flå på älgjakten, har mest iakttagit och begrundat. Det är nog för att jag har varit rädd att göra fel (det är ju dumt om jag skulle råka skära sönder en filé eller något) och för att det skulle ta längre tid än för de vana grabbarna. Men i år greppade jag tag i kniven så nu kan jag bocka av både tjäder, rådjur och älg. 🙂

PÅ SÖNDAGEN KOM FÖRSTA SNÖFALLET och det var dags för slakt. Styckning, delning, malning och paketering av köttet. Jag agerade mest kontorist och skrev lapparna med namn på de olika köttdelarna. Efteråt var det dags att karva och skära bitar av det som sedan blev till köttfärs. Tio timmar senare låg allt i frysen. Älgjakten var till ända.

DET ÄR SOM SAGT FEMTE ÅRET jag är med på älgjakten. Jag hittade ett gammalt ”dagboksinlägg” från första året där jag konstaterade vissa saker:
”Älgjakten är slut, första gången jag jagade älg. Väldigt roligt och lärorikt! Jag konstaterade några saker: Jag såg bara en spindel (skönt). Det kan vara hemskt kallt, så bra och varma stövlar kan vara en idé. Det är bra om man kan vara tyst på passet, det är nog ett måste. Det kan bli långtråkigt, så ett bra tålamod kan vara bra att ha. Pulsen kan stiga rätt snabbt när det knakar i träden bredvid. När hunden plötsligt skäller högt och nära gäller det att snabbt resa sig (då är det inte bra att ha en låg campingstol). Kul om man vore en kompass och visste var och i vilket väderstreck man är. Kondition och bra rygg är ett stort plus. Att inte vara morgontrött är väl också lite av ett måste”.

Det mesta av det är nu avbockat, förutom konditionen som inte alls är vad den borde. Och så har vi det där med att vara och tänka som en kompass: bara för att södra Grunuberg ligger i söder betyder det inte att söder ALLTID är åt det hållet som södra Grunuberg är, utan det beror ju på var JAG är. 🙂

Tack för i år, grabbarna på Orsa södra!
Jenny Bergman, Orsakompassen.