Kjell kåserar
Himlavalvets störste krigare
Se den stora stjärnbilden Orion
Mörka vinterkvällar domineras himlavalvet i söder av den stora stjärnbilden Orion. Ända fram till februari syns den fint i söder från cirka 22.00 till långt fram på natten, tills den sent i gryningen sänker sig och försvinner under horisonten i väster.
ATT HITTA DEN PRAKTFULLA STJÄRNBILDEN ORION är mycket enkelt. Nästan alla som någon gång tittat på stjärnhimmeln har sett De tre vise männen, de tre stjärnor som är i en rät linje och med samma avstånd till varandra. Dessa är Orions Bälte och däri hänger dolken, de är centrum för den magnifika stjärnbilden Orion ”himlavalvets största krigare”. Runt dessa syns fyra stjärnor i en stor fyrkant som bildar Orions kropp, Betelgeuse, Bellatrix, Saiph och Rigel. Mellan de översta skymtar 4–5 svaga stjärnor i en tät klunga, detta är Orions huvud. Till höger ses några svaga stjärnor i en halvcirkel, där har vi skölden. Ovan den starka Betelgeuse (Orions v. axel) skymtar några stjärnor, dessa är Orions höjda klubba – den som han skall förgöra den grymma tyrannen Oxen med. Enligt mytologin skyddar Orion de flyende döttrarna ”Plejaderna” (alltså Sjustjärnan) mot den rasande Oxen.
OXENS STJÄRNBILD tecknar sig som en stor v-formad stjärnbild där nedersta stjärnan är Aldebaran, en av de ljusstarkaste på himlavalvet. I Orions stjärnbild har vi Betelgeuse, en av de största stjärnor vi känner. Om solen är som ett knappnålshuvud är Betelgeuse stor som en apelsin. Denna mastodont är en ”röd jätte”, ett gasmoln som sakta kommer att brinna upp av sin egen kraft. Samma öde som vår sol kommer att möta efter några 100 000 år.
VID MITTSTJÄRNAN i De tre vise männen, där Orions dolk hänger, ser vi stjärnhimmelns starkaste nebulosa (Orion nebulosan). Ett gasmoln med en massa stjärnor på ett avstånd av 1 500 ljusår. Vid klart väder syns den t.o.m. som en dimfläck med blotta ögat. Men med en vanlig kikare ser du nebulosans 100-tals stjärnor som alla är större och ljusstarkare än vår egen sol.
STRAX NEDOM ORION ser du den ljusstarkaste stjärnan på vårt himlavalv, Sirius, den ingår i stjärnbilden Stora Hunden.
DE GAMLA GREKERNA diktade för 2000–3000 år sedan mytologin om Orion – den store krigaren, den som skyddar de bortflyende ”Sju döttrarna”, alltså Sjustjärnan från den urstarke oxen Taurus.
ALLA DE FANTASTISKA STJÄRNOR som jag nyss beskrivit hoppas jag att du kan hitta på himlavalvet. Beundra dem, låt historiens vingslag susa och låt dig fascineras av allt det vackra och sköna du ser på himlavalvet. Betänk alla dessa fantastiska avstånd, som jämförelse har vi ljuset från solen som tar åtta minuter på sig för att komma till oss. (För Orion nebulosan tar det 1 500 ljusår.)
Vid stjärnkikaren, Kjell Hansson-Talu.
