Kjell kåserar

En på höstens stjärnhimmel

I år har vi turen att se en ”nyhet” segla upp på stjärnhimlen. Detta är vår närmaste granne Mars, som nu ligger i opposition vilket betyder att den är i rak linje med solen och jorden vilket är gynnsamt för skådning i Öster. Den kommer upp rätt sent på kvällen. Efter kl. 23.30 ser vi den strax ovan horisonten i öster. Den lyser med ett kraftigt gul-rött sken och kommer att vara himlavalvets ljusstarkaste stjärna hela vinterhalvåret, innan den i vår, försvinner bakom solen, sedan får vi vänta 6 år till innan vi kan se planeten Mars igen.

Här kan ni se de ljusstarkaste stjärnbilderna som tillhör hösthimlen. Håll kartan över huvudet som ett paraply då kommer alla stjärnor och väderstreck på rätt plats och riktning.

HÖSTENS MÖRKA KVÄLLAR är mycket lämpade för stjärnskådning. Där vi kan känna höstens behagligt svala och friska kvällstemperatur. Men oftast skuggas vistelsen i septemberkvällen av alla dessa tv-program som vi moderna människor måste se. Men ta er i kragen, gå ut och låt er fascineras av allt det vackra och sköna som vi kan uppleva i septembernatten.

ÖVRIGA VÄLKÄNDA stjärnbilder som vi kan se är Karlavagnen, den som syns fint strax i norr ovan horisonten. Och rakt i söder finner vi det Södra Korset, en symetrisk trekant med de starka stjärnorna Vega i Lyran, Altair i Örnen och högst upp Deneb i Svanen. Dessa tre är de första stjärnor som tänds i sensommarens ankommande kvällsmörker, därför kallas den även för ”sommartriangeln”.

I SYDOST HAR VI EN FIN KVADRAT som kallas Pegasus kvadraten, i den finns ytterst få stjärnor. Här testade Romarrikets soldater sitt mörkerseende, de som såg mer 12 stjärnor inom kvadraten blev godkända. Men för oss i våra tider kan vi i bästa fall se 5–6 st vid mycket goda förhållanden. Ett slående bevis över de försämrade siktförhållanden som nu råder i vår moderna atmosfär.

Andra intressanta objekt kan vi se rakt i söder, där har vi Stenbockens och Skyttens bilder men då lågt ned mot horisonten. Strax ovan mot söder syns Jupiter och Saturnus strax bredvid varandra. Dessa ser vi bäst tills de sänker sig bakom horisonten i slutet av natten. Merkurius som ligger närmast solen, är en svårobserverad planet.

LÄNGRE FRAM I HÖST kommer vi att vid riktigt klar sikt kunna urskilja Vintergatans stjärnband över hela himmelssfären från Nordost till Sydväst. Detta stjärnband är vår egen galax Vintergatan som vi ser. Rakt upp i zenit ser vi de dubbla stjärnhoparna som är Vintergatans centrum och även där den underbara Cassiopeia som syns i zenit, omringad av Cepheus och Persus stjärnbilder.

LÅT OSS FANTISERA om alla dessa stjärnor som i alla tider lyst ned mot människan. Hur många kvällar och nätter har inte forntidsfolket skräckslagna försökt tyda alla dessa stjärnbilders konstellation, himlafenomen, kometer, sol- och månförmörkelser som enligt dem skulle förebåda krig, hungersnöd eller annat elände. Och hur många vikingar som styrt sina skepp efter stjärnbilderna och polstjärnan, för att komma till rika länder för att plundra och finna lyckan. Mänskligheten har alltid levt i närhet och samklang med stjärnhimlen, som även vi i dag gör.

MED DAGENS STARKA KIKARE och teleskop kan vi beskåda galaxer och stjärnor flera tusen ljusår bort i världsrymden. Dit ingen mänsklig varelse någonsin har varit och inte heller har möjlighet att komma. Vår närmaste stjärna ligger 9 ljusår ifrån oss, betänk då hur långt bort den är när det endast tar åtta minuter för ljuset att komma till oss från solen.

Lycka till i septembernatten.

Vid stjärnkikaren, Kjell Hansson-Talu.