Pilkalampinoppi

Hänförande utsikt med 644 m.ö.h. Tornet är öppet året om för besökare. Här finns även dass, matkällare, en brukbar brunn och väl fungerande bord och bänkar utomhus.

Prästvägarna

I Orsa Finnmark finns vandringsleder i prästernas fotspår. Det finns 2 vandringsetapper, Myggsjö-Sundsjön och Rosentorp-Storhamrasjön. 

Prästvägen är fylld av mer än 300 års spännade historia och man vandrar genom en vacker natur.

Informationstavlor finns längs vägen och turblad finns att hämta på Turistbyrån i Orsa.

Lusbostupet

Nedströms Ämåsjön finns, på sträckan ner till mötet med Oreälven vid Näsudden, några vackra mindre vattenfall. Lusbostupet är ett av dem, en klar sevärdhet speciellt under perioder med högt vatten.

Kulturspår efter tidigare flottning som upphörde år 1970. Vattenbehovet på den 69 km långa flottleden, som har en fallhöjd på 445 meter, var väl tillgodosett med de två dammarna vid Ämåsjön och Lusbo.

Östra Råberget

Östra Råberget har ursprungligen utgjort en fäbod till finnbyn Björkberg. Mest känd har den lilla byn blivit pga bröderna Eliassons som bodde här i slutet på 1800-talet. Mellan åren 1968-78 blommade byn upp på nytt genom tre munkar som bodde här och odlade upp alla inägor.

Här finns också en begravningsplats med ett ca 4 meter högt vitmålat träkors.

Trefaldighetskälla

Längs vägen upp mot Högståsen, efter korsningen mot södra Grunuberg, ligger denna källa.

En trefaldighetskälla är enligt gammal folktro en vattenkälla med läkande kraft. Drack man eller tvättade sig i dess vatten trodde man sig få god hälsa det kommande året. Speciellt effektiva var källor vars vatten rann mot norr.

Finnberget

En mycket vackert belägen men numera öde finnbosättning med en dramatisk historia. Idag finns endast en liten kyrkogård, en jordkällare samt ett antal husgrunder kvar. Kyrkogården är belägen 638 m.ö.h och är troligen Sveriges högst belägna gravplats.

Finnberget hade troligen sin bästa tid 1840-1868 då flera stora timmerhus uppfördes, bl.a. en ladugård med plats för 14 kor.

Risuhälla

Vägen mellan Rosentorp och Finnsjön finns ett jättelikt stenblock som hamnat ovanpå en stenhäll när inlandsisen drog sig tillbaka för ca 10.000 år sedan. Många försök att flytta eller tippa det stora blocket har gjorts genom åren men inte lyckats.

Risuhälla har varit fridlyst minnesmärke sedan år 1940.

Offerstenen i Skattungbyn

Offerstenen, ”trollstenen”, ligger vid en gammal rid- och fångstväg till Skattungbyn. Sägnen om Offerstenen berättar: En jätte stod på en klipphäll vid Skräddardjurberga fäbod. Där kan man än idag se märkena av hans fötter. Han hörde klockklangen från Skattunge kapell och blev så vred, att han tog trollstenen i sina händer och slungade den mot kapellet. Stenen hamnade där den nu ligger. Fördjupningarna i den är märken efter jättens händer.

Här bredvid finns även ”Trollbjörken”…

Råbergs kvarn och stamp

Nyttjandet av lämpliga bäckar och åar för att driva kvarnar, vadmalsstampar och sågar har utgjort ett viktigt inslag i det dagliga livet genom århundradena. Det finns belägg för att kvarnar funnits i Orsa redan på 1500-talet.

Kvarnen och stampen ligger vid Sandsjöån. Stampen är byggd omkring 1860 av bröderna Elis och Gustaf Eliasson från Östra Råberget. Kvarnen är byggd ungefär samtidigt. Platsen är vald med stor omsorg där nivåskillnader, klippor och naturliga dammar nyttjas maximalt.

Enåns dalgång/vandringsled

Spännande vandringsled längs Enåns dalgång.

Naturen har återtagit det som tidigare brukats hårt av människan och här finns nu fina naturupplevelser. I den djupa ravinen har förutsättningar skapats för en frodig och rik växtlighet med många sällsynta arter såsom skuggviol, trådfräken och bombmurkla. På flera ställen i ravinen bryter kallkällor fram. En 2 km lång ravin med lämningar efter de 40 kvarnar som en gång var i bruk på sträckan. Leden kommer fram vid Slättbergsbadet.

ÖDEKYRKOGÅRD I MYGGSJÖ

I början av 1600-talet ägde en omfattande invandring rum från Finland, som då tillhörde Sverige, till de svenska skogarna. Den första bosättningen på Orsaskogarna skedde 1618 i Björkberg. Totalt upptogs ett 20-tal finnboställen på Orsa Finnmark. Avståndet ner till kyrkan och vigd jord var lång och när någon dött var transporten besvärlig. Först på 1800-talet fick de flesta finnbyar sin egen begravningsplats. Här på kyrkogården vilar många människoöden.

Storstupet

Här går den 1300 km långa Inlandsbanan och passerar via en 34 meter hög bro, byggd 1902 i stål, över Storstupet. Från bron har man en fantastisk utsikt över den dramatiska ravinen och fallet. Vid brons östra fäste finns en eldpallkoja öppen för allmänheten. Det finns många fina utsiktsplatser, där man kan blicka ut över ravinen, fallet och järnvägsbron. Men var försiktig, området är brant, det finns lösa stenar och det är långt ner till vattnet!

Helvetesfallet

Helvetesfallet är beläget 25 kilometer norr om Orsa.

Helvetesfallet är en kanjon som bildats av Ämån. Den har cirka 30 meter höga bergväggar. Rester finns att se från gamla flottningsanordningar.

Kanjonen är beväxt med orörd skog som hyser ett stort antal ovanliga växter. Här förekommer bland annat tuvbräcka, skogsklocka, flera hovatade lavar, vedsvampar och mossor.

Stallsmyrkojan

Stallsmyrkojan tillsammans med Lustigkulle är två eldpallkojor från storavverkningarnas dagar 1895-1905, som har bevarats av Orsa Besparingsskog. Nästa generation kojor kom 1924. Fem eldpallkojor finns bevarande från denna epok, Nurmikko, Keskojan, Holtmyren, Holmberget och Gällsjödammen. Den senare har flyttats till Noppikoski.

Eldpallkoja med två avdelningar. I den ena ändan britsar med 16 sovplatser och i den andra ändan stall med plats för 8 hästar.

Östra Grunubergs fäbod

Omfattande fäbodställe med bebyggelse med anor från medeltiden. Östra Grunuberg är en levande fäbod belägen ca 1,2 mil öster om Oljonsbyn i Orsa kommun. Fäboden drivs av Karl-Gustaf Hedling och kor, hästar, får, getter, katter och hundar samt ett brett utbud av höns har här sin sommarvistelse.

Åk och besök fäboden, Grunuberg har med sin biotop mycket bra marker för bär och svampplockning. Eller varför inte bara göra en utflykt dit för att se om något av skogens vilt vill visa upp sig.

Jolls trädgård

Trädgården är en enda människas verk, anlagd av en mycket speciell man – Jonas ”Joll” Svensson. Född i Älvros den 10 november 1807, död i Hamra i september 1897. Omkring 1860 började Joll anläggningen av trädgården vid Kroksjöån.

Förutom allt stenhuggararbete, anläggning av murar och trappor så bar han jord och gödsel i en näverkont. På avsatserna planterades blommor, prydnads- och bärbuskar.

Pilstupet

Nedströms Ämåsjön finns, på sträckan ner till mötet med Oreälven vid Näsudden, en rad vackra vattenfall. Lusbo, Bössfallet, Pilstupet, Helvetesfallet, Storstupet och många fler. Kulturspår efter tidigare flottning som upphörde år 1970. Vattenbehovet på den 69 km långa flottleden, som har en fallhöjd på 445 meter, var väl tillgodosett med de två dammarna vid Ämåsjön och Lusbo. På några ställen byggdes skibord för att timret skulle ta sig förbi trånga och besvärliga passager.

Kolmilan i Grunuberg och sågen

En kolmila är en mila konstruerad för kontrollerad upphettning av ved utan (eller med begränsad) syretillförsel. Slutprodukten är träkol, också arbetet med att nå dit kallas kolning. Källa: Wikipedia.

På andra sidan vägen finns den gamla Grunubergssågen. Väldigt fint att besöka även det, men det finns inte så gott om information om när den senast användes.

Kväksels fäbod

Kväksel har sina anor i början av 1600-talet.

Två mån, Kväken och Glupen, började bygga i fäboden men blev osams. Glupen flyttade då ca 1 km söderut mot Skattungbyn och byggde en egen fäbod – Glupesbodarna. Kväksel är en av Orsas riksintressanta fäbodmiljöer med många bevarade byggnader och djurhållning från till 1997.

Börningsberget

När du kommer till Börningsbergets naturreservat möts du av gammelskog som är klädd i lavar. Följ stigen genom reservatet så får du uppleva skog med gläntor och träd i alla åldrar – från unga plantor till trädjättar som är nästan 100 år gamla.

Besök gärna Börningsbergets skogsmuseum som ligger intill naturreservatet. Där är fritt inträde och ett besök där visar gamla tiders skogsbruk. Parkering och utedass finns vid naturreservatets entré.

ÅbergaBästan

I byn Åberga finns en fridlyst lind kallad Åbergabästan. Enligt traditionen skulle den ha planterats av en soldat som återvänt från 30-åriga kriget. Vid sin hemkomst stack han den vandringskäpp, som han skurit åt sig nere i Tyskland, i backen, varefter den slog rot och började växa. 90-åriga gubbar berättade vid K. E. Forsslunds besök 1916 att linden var oförändrad i utseende sedan deras barndom. Källa: Wikipedia.

Finnbyarna Untorp
och Näckådalen

I början av 1600-talet ägde en omfattande invandring rum till de svenska skogsbygderna. Invandrarna kom från nuvarande Finland och de skaffade sig rätt att slå sig ner och svedja genom kungabrev. Den första bosättningen i Untorp ägde rum i slutet på 1600-talet.

I Näckådalen skedde den första bosättningen även där i slutet av 1600-talet. Näckådalen, precis som Untorp, är en vackert belägen finnby.

Näckådalens vattensåg

De första enkla sågarna i Orsa, som drevs med vattenkraft, byggdes i slutet på 1600-talet. I mitten på 1800-talet fanns ca 20 sågar i Orsa. En av dessa är denna som byggdes av Näckådalsborna 1857–1858 och användes fram till 1926.

Näckådalens såg är en unik fungerande såg strax söder om byn. Ett par gånger var sommar demonstreras sågen och kvarnen. Kolbullar serveras.

Lustigkulle

Lustigkulle tillsammans med Stallsmyrkojan är två eldpallkojor från storavverkningarnas dagar 1895–1905, som har bevarats av Orsa Besparingsskog. Nästa generation kojor kom 1924.

Fem eldpallkojor finns bevarande från denna epok, Nurmikko, Keskojan, Holtmyren, Holmberget och Gällsjödammen. Den senare har flyttats till Noppikoski.

Slipstensgruvorna

Skyltad strövstig genom det trolska gruvområdet på 3,5 km. Slipstensområdet har ett 30-tal gruvor/dagbrott.

I Orsa Slipstensgruvor har man bearbetat sandstenen i mer än 1000 år. Varje by hade sitt eget gruvlag och de hade sin egen gruvstuga, stall och smedja.

Bilderna är från Lindågruvan.

Gasborrning i Gravberg

För ca 365 miljoner år sedan slog en meteorit ned i detta område, Europas största meteoritnedslag. Den hade en diameter på 2–3 km och en hastighet på ca 100.000 km/h. Kratern blev ca 30 km bred och flera km djup. Centrum för nedslaget ligger vid Järpåsen. Enligt djupgasteorin bildas metangas kontinuerligt i många himlakroppars inre. Genom att jordskorpan spräckts till stort djup här i området var det stor chans att det lagrades gas. Borrning till de djup som var aktuella i Gravberg krävde en speciell teknik.

Blomtäkt

Blomtäkt ligger på Koppången, 575 meter över havet. På 40-talet hade nio hushåll sina djur där. Två vallkullor skötte de drygt 30 djuren i ca tio veckor under somrarna.

Blomtäkt tillhör Åbergaby som ligger 2,5 mil därifrån. I fäboden hålls en stuga öppen för allmänheten där det går bra att sätta sig för en fika eller värma sig framför en eld.

Bössfallet

Vid Bössfallet störtar Ämåns vatten genom en trång ränna mellan lodräta, blankpolerade klippväggar. Här har sprängningar för flottningen gjorts och vissa rännor har blivit torrlagda.

Fallhöjden vid Bössfallet är ca tjugo meter.

Emmeråsen

I Emmeråsen finns ett minnesmonument till minne från den tid då mannakraft och hästar tog fram timret ur skogarna.

Timmerkälken är lastad med stockar från den mäktiga ”Rättviksgranen”, den växte i det nordvästra hörnet av fäboden med en omkrets av 248 cm.

Här hittar du också en mjölkstuga, fäbodens mejeri.

Oreho

Vid byn Älvho har älven skurit ut två djupa hoar, eller kanjoner, i berggrunden. Från början hette även byn Oreho.
Här vid Älvho finns en trång passage vid de så kallade hoarna. Kanjonbildningen här, som bara är 3–5 meter bred, gjorde att älven var strid i detta avsnitt och
vållade en hel del bekymmer under den tid då flottningen pågick. Nu går det mesta av vattnet förbi hoarna genom en underjordisk vattentub som hör samman med kraftverket vid Vässinjärvi.

Här kan vatten släppas på utan förvarning genom ravinen.

Skräddar–djurberga fäbod

Skräddar–Djurberga är en mycket väl bevarad och ursprunglig fäbod med ett 20-tal hus med anor från 1600-talet. Den är belägen ca 2,5 mil norr om Orsa och ca 1 mil norr om Skattungbyn. Här har fäbodbruk drivits oavbrutet i minst 300 år. Fäbodbruket har under lång tid varit betydelsefullt i dessa trakter, där boskapsskötseln hade större betydelse än åkerbruket.

Skräddar–Djurberga förvaltas sedan 1960-talet av Orsa-Skattunge hembygdsförening.

Koppången

Koppången är ett våtmarksområde i Orsa finnmark, omkring fyra mil norr om Orsa. Koppången är även ett 4391 hektar stort naturreservat som bildades 1998. 1,5 mil långt och 4 km brett och ligger i huvudsak norr om Ämåns dal. Orsas pärla, är främst känd för sin vackra storslagna natur och stora värdefulla myrområden.

Kårgärdeprofilen

Kårgärdeprofilen – ett geologiskt naturminne, ligger strax nedanför Folkparken Skeer, högt ovanför Orsasjön med utsikt över en del av Siljansringen.

En liten stig leder ner till profilen, där man blottlagt berglagren som vräkts på högkant av den enorma kraften i meteoritnedslaget som inträffade för 365 miljoner år sedan.

Stäng meny