VÄLKOMNA TILL

DET GLADA 20-TALET

Du store Gatsby! Det är 20-tal igen!
Låt oss inspireras av det och kasta ut tio-talet med diskvattnet!

DET FÖRRA 20-TALET VAR ett decennium av lättnad, framtidstro, dekadens och lust. Låt oss tillsammans se till att föra den traditionen vidare! Den positivism som karaktäriserade 20-talet gällde i stort sett hela västvärlden. I England pratar man om The Golden Twenties eller The Roaring Twenties. Fransmännen talar om Annés folles (De galna åren) och t.o.m. Tyskland som precis förlorat ett krig kallar epoken Goldene Zwanziger.

DET VAR JUST KRIGSSLUTET som var startskottet. Första världskriget var ju kriget som skulle göra slut på alla krig. Och nu var det över. Människor tog för sig. Människor som inte tidigare haft någon röst skaffade sig det. Och rent politiskt fick man det under de senare åren av tio-talet och under 20-talet.

KVINNOR BÖRJADE VISA ATT de hade rätt till ett eget liv. De shinglade håret, visade knäna och dansade jazz. Victoria var definitivt död på riktigt. (På det personliga planet dog hon 1901…) ”Flappern” var född. Eller också gjorde hon något som vissa bigotta figurer nästan tyckte var värre – klädde sig i byxor. Dekadens, ropade menigheten.

VÄRLDEN KRYMPTE BOKSTAVLIGEN. Vi fick radio över hela världen. Tv:n uppfanns. Ljudfilmen föds och – gudskelov – vår svenska megastjärna Greta Garbo håller måttet! Något som inte gällde andra aktörer från stumfilmseran. Charles Lindbergh flög över Atlanten. Howard Carter hittar Tutankhamon. Byrd flyger över Nordpolen. Äventyren står på rad.

JAZZEN VAR EN NYMODIGHET som sågs med minst sagt stor misstänksamhet från den tysta majoriteten – och älskades därmed i lika hög grad av de ungdomar som äntligen fått ett eget uttryck. Den var naturligtvis äldre än vad vi här hemma anade. Men det här var årtiondet vi omnämner det för första gången i Sverige. Svenska Paramountorkestern var sin tids Kent. Erik Axel Karlfeldt var föga imponerad. 1927 skrev han, lätt bedrövad:

”Du dansar bleka ungdom sorgset låta
din ukulele och din saxofon
Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta
att se din dans; den slår mig som ett hån”

Fingret till tråkmånsen. (Fast den gesten hade nog inte slagit igenom här i Sverige än.)

VÄRLDEN SKULLE FÖRENAS för alltid och Nationernas Förbund bildades. Mahatma Gandhi slogs visserligen – men utan våld – och kom att besegra Storbritannien med tiden.

I GÖTEBORG ÖPPNAS LISSEBERG, Svenska mässan invigs och Götaplatsen byggs. I Stockholm rullar den första bussen mellan Gustaf Adolfs torg och Odenplan.
Mary Pickford och Douglas Fairbanks besöker Stockholm. Radiotjänst öppnar, med Sven Jerring som ung förgrundsfigur. I USA föds Musse Pigg och i England föds penicillinet genom att Fleming glömt stänga fönstret när han gick på semester. Mögelsporer som förorenade ett av hans prov gav lösningen! (Puben mitt emot hade till för nåt år sedan en skylt som hävdade att det var därifrån mögelsporerna kom…)

HÅLL I DEN STÄMNINGEN och den framtidstron, där det nya livfulla bejakades före det unkna instängande. Där alla – om inte än så snart – skulle vara fria och leva sina egna liv utifrån sina egna förutsättningar MEN i ett samhälle vi byggde tillsammans.

Det är den bilden av 20-talet vi ska återerövra, vi som är satta till att skapa ett nytt.

MEN. Vi får inte glömma några andra saker. Bara lära oss av dem. Freden har kostat Tyskland mycket. I en ölhall i München försöker en förbittrad korpral starta uppror genom att skjuta i taket och proklamera att ”den revolutionära revolutionen har börjat!”. Hans uppror slås ner och han fängslas men kommer ut efter knappt ett år. Året har han spenderat med att skriva en bok kallad ”Mein Kampf”. Men vem brydde sig om sånt på det glada 20-talet.

1929 FÖRORSAKADE SVENSKEN KRÜGER börskraschen som skapade depression i hela västvärlden.

Det glada 20-talet följdes av ett 30-tal.
Det ska vi inte ta efter.

Janne Bäckman.

Paramountorkestern årgång 1929 Från vänster: Jean Paban, Gösta ”Smyget” Redlig, Nisse Lind, Anders Soldén och Folke ”Göken” Andersson.
Foto: Torbern Cassel – Omslag till LP Paramountorkestern.

Den amerikanska aktrisen Alice Joyce i full Flapper-mundering.

Kid Ory och King Oliver tillhörde första generationens jazzmusiker och var stora förebilder även för de svenska musikerna.
På bilden: King Oliver’s Creole Jazz Band i studion. Här ses fr v Johnny Dodds, Baby Dodds, Honore Dutrey, en ung Louis Armstrong, King Oliver, Lil Hardin (Armstrong’s fru) och Bill Johnson.