Musiklegender #5
När Arbete och Fritid kom till byn
Scen 1. 70-tal. Högstadiet. Ryktet går. Det ska flytta in ett band till byn. Till Ön! Där jag bor.
– Nu kommer du väl att hänga där hela tiden, säger Kenneth, min klasskompis. Nä. Jag är för blyg för sånt, även om ingen kan tro det. Men tiderna skulle förändras. Bandet, det hette Arbete och Fritid.
Scen 2. Tidigt 80-tal. Vi har breakat med Hellzephyrs poporkester. Gig på Kärrgruveparken i Norberg. Jag har varit i Stockholm och friat och kommer direkt till spelningen. Johnny Jönsson har börjat plugga i Härnösand.
– Hej, jag heter Janne. Jag sjunger, presenterar jag mig för vår nya organist och fiolspelare.
– Hej, Det är jag som är Tord, säger Tord Bengtsson. Tord spelar även i – Arbete och Fritid.
Arbete och Fritid, sättningen med Torsten Eckerman, Bosse Skoglund, Tord Bengtsson, Ove Karlsson och Roland Kejser.
Se upp för Livet!, delvis inspelad i Hornberga gamla skola.
SCEN 3. Nästan 40 år senare. Två män i varsin riskgrupp i ett coronasäkert samtal via telefon om när Arbete och Fritid kom till byn.
– Fast det var ju faktiskt bara Ove, Berit, Solveig och jag som flyttade till Orsa. Solveig var färdig med skolan i Uppsala och Ove och Berit var färdiga med sitt boende i Falun och jag och Ove råkade spela i Arbete och Fritid. Ove och Berit fick nys om ett ledigt tvåfamiljshus i Orsa och det blev vårat. Det hade lika gärna kunnat ligga i Gagnef …
OCH DÄR SPRACK MYTEN. Hela Arbete och Fritid flyttade alltså aldrig till Orsa.
– Ove var från Falun och jag från Grängesberg så det var väl naturligt att det blev Dalarna igen för oss, antar jag.
SKA MAN FÖRSÖKA HÄRLEDA Arbete och Fritids ursprung så hamnar man i studentmyllan i Uppsala i slutet av 60-talet. Roland Keijser är den unge stjärnan på jazzhimlen. Tillsammans med bl. a. trumpetaren Torsten Eckerman startar han jazzband. Roland, precis som Tord från Grängesberg från början, var inte den som ville gå i stigar nån trampat upp åt honom. Han ville gå sina egna vägar. Bandet gjordes om till Arbete och Fritid, efter en låt som Roland skrivit. Torsten kände alla och in i bandet kom Kjell Westling, Bengt Beche Berger och Ove Karlsson och visst fanns det jazzinfluenser kvar, men det var inte längre ett jazzband. Bland annat undersökte man folkmusik från jordens alla hörn. På livespelningarna var improvisationerna ofta långa och krokiga. Vi befinner oss i det som kallas musikrörelsens gryning. Men faktum är att Arbete och Fritids två första skivor gavs ut på Sonet.
1972 HITTAR VI TORD Bengtsson på MNW, musiknätet Waxholm, där han är nån slags alltiallo. Han har hoppat av filosofistudierna, bor i kollektiv hos Tore Berger och gör allt från att städa studion till att ratta ljud och spela. Som multiinstrumentalist är han användbar. Tord hör ni på bland annat Sånger om kvinnor och Kåklåtar, som han också mer eller mindre producerade.
1972 HOPPAR KJELLE Westling och Beche Berger av från Arbete och Fritid. Roland Keijser känner Tord genom brorsan Mats G Bengtsson (Blå Tåget) och dessutom är ju båda från Grängesberg. Tord kommer med i bandet. I samma veva kommer den legendariska trummisen Bosse Skoglund också med. Arbete och Fritid hamnar på MNW och kommer att ge ut fem album plus två där man samarbetar med Rolf Lundqvist respektive Margareta Söderberg.
ETT AV ALBUMEN, ”Se upp för livet!”, är inspelat i Orsa. Närmare bestämt i Hornberga gamla skola.
– Vi brukade ha inspelnings- eller repveckor där vi hyrde en bygdegård eller liknande där vi höll till och spelade i 3-4 dar. Ofta improviserade vi och lade grunden till våra konserter i samband med veckorna. Det finns väldigt mycket inspelat från de här tillfällena. När Ove och jag flyttat till Orsa hittade vi Hornberga. Vi lånade en fyrkanalsbandspelare från MNW som mest jag skötte.
”Se upp för livet!” var musik till en konstutställning med samma namn på Kulturhuset i Stockholm.
Arbete och Fritid fusionerades med tiden med Archimedes Badkar.
Tord i Bitter Funeral Beer Band som spelade musik baserad på begravningsmusik från Ghana.
TILL HORNBERGA KOM OCKSÅ SVT och spelade in en konsert för byborna, varvad med intervjuer.
Så småningom hoppade grundaren Roland Keijser av. Torsten Eckerman blev lärare. In kom Torbjörn Abelli, Thomas Mera Gartz och Ulf Ärtan Wallander.
– Vi mer eller mindre fusionerade med resterna av Archimedes Badkar och via musikkollektivet Ett minne för livet startade Beche Bitter Funeral Beerband som spelade begravningsmusik från Ghana och vi peakade nog när vi fick göra en Indienturné. Ett minne för livet anordnade för övrigt en världsmusikfestival innan namnet ens var etablerat!
OVE KOMPONERADE och spelade teatermusik och dök upp i diverse sammanhang, inte minst Nya Ljudbolaget. Så småningom blev han arkivarie i Mora. Han lämnade oss efter en tids sjukdom 2017. Och Tord hamnade hos oss i Hellzephyrs. Fast lika mycket var han förstås Suzukilärare, ditlockad av Perra Moraeus. Och så småningom blev han rektor för kulturskolan Miranda i Mora.
ARBETE OCH FRITID var utan tvekan en del av den progressiva musikrörelsen.
– Vi hörde nog ihop med band som Kebnekajse och Samla Mammas Mamma och banden som arbetade för att föra musiken vidare. För oss var det inte någon vänster-höger grej. Visst fanns den aspekten också. Och det fanns ju dom som uttalade sig väldigt självsäkert om vad musikrörelsen var. Men det där gick över våra huvuden. Vi var inte kommersiella. Vi höll inte på för att tjäna omåttligt med pengar, men det gjorde inget om vi fick in någon krona heller. Vi spekulerade inte i vad som skulle sälja eller inte.
– Det som var häftigt med musikrörelsen var att alla runt om i Sverige ville göra nåt kul! Det fanns musikforum överallt. Vi hade 200 spelningar per år med Arbete och Fritid! Vi spelade på skolor, på fängelser, i bygdegårdar. En del fattade inte ett dugg vad vi gjorde och gick hem för andra var vi hjältar.
– Progressiv betyder att ta någonting vidare, till nästa fas. Det var det vi var intresserade av musikaliskt.
Kanske är det just sökandet som är den minsta gemensamma nämnaren i den disparata rörelse som kallas musikrörelsen. Men en sak är given. Tillsammans med musikskolan och punken är musikrörelsen den viktigaste förutsättningen för det som skulle komma att kallas det svenska musikundret. Alla fick vara med. Och bredd skapar ofta topp. Även om inte alla band är Orsaband …
Janne Bäckman.
PS. Orsa är med på ett hörn till hos Arbete och Fritid. Lyssna på Harmageddon Boogie:
”När allting går på sned och Stora Daldammen brister
Då kan man inte laga den med Karlssons klister
Då är det bara att kuta
Det är inte värt att sluta
Förrän man kommit ända upp
På Pilkalampinoppis topp”
Text: Ove Karlsson.
Jannes Arbete och Fritid-spellista.
Tord som ”den nya” medlemmen i Hellzephyrs.
Ove Karlsson från en konsert med Nya Ljudbolaget i Kulturhuset i Orsa.