Den företagsamma konstnärinnan blev kvar i ett och ett halvt år och Skattungbyn kom att bli en av hennes fasta punkter i tillvaron livet ut.

ELSA FÖDDES SOM ELSA CHARLOTTA SOFIA AF KULLBERG den första februari 1875. Som namnet antyder var hon av adlig börd men det var inte någon gammal adlig släkt.
Hennes farfar, kanslirådet och sedermera biskopen Anders Carlsson, adlades så sent som 1818 och tog sig namnet af Kullberg. Släkten hade då gjort en rejäl klassresa. Anfadern Anders Larsson var snickare och bondson från Helsingborg. Elsas pappa Herman var löjtnant och gift med Jenny Hickens från England. Jenny dog när Elsa var blott tre år, vilket kan vara en av anledningarna både till Elsas kringflackande liv och nära kontakt med brodern Artur, bland annat verksam som konsul i den gamla svenskstaden Stettin.

SOM VUXEN HADE ELSA i princip inget eget hem. Hon bodde ständigt inneboende hos vänner och bekanta, däribland paret Wigardt i Skattungbyn. Och senare präster i byn ”ärvde” sin inneboende, något man tydligen gjort med glädje. Elsa verkar ha haft det relativt knapert, men hon hankade sig fram och studerade i Paris, Rom och München. Hon ägnade sig åt såväl landskapsmålningar som porträtt och figurer. Det är som porträttmålare hon med all rätt blivit mest känd. Det är delvis ett resultat av att övning ger färdighet. Inte sällan betalade hon hyran där hon bodde för tillfället med att porträttera familjen. Elsa var skicklig. Att måla av ett ansikte kan man lära sig. Men Elsa hade förmågan att tränga in i personen hon avbildade. Inte för inte har hon under stundom nämnts i samma andetag som Anders Zorn. Men Elsa var ju kvinna och inte lika hårdhudad som Zorn. Båda hade Skattungbyn som ett smultronställe i den stora världen.

SKATTUNGBYN VAR SOM SAGT inte Elsa af Kullbergs enda fasta punkt. Ön Runö utanför Estlands kust var en annan. Runö var en utsatt ö. Där fanns ingen läkare och vintertid kunde man ofta inte ta sig dit. 1925 utbröt en stor influensa-epidemi samtidigt som man var isolerade från fastlandet. Elsa af Kullberg engagerade sig hårt för ö-borna och bombarderade vid det här tillfället och även senare så väl myndigheter som Svenska Sjömanskyrkan med uppfordrande brev och framställningar om hjälp av skilda slag. Hennes insatser renderade henne smeknamnet Runös ängel.

BRODERN ARTUR VAR KONSUL i bl. a. Stettin och den gamla huvudstaden i Svenska Pommern (efter 1815 i Tyskland och numer i Polen) blev en annan stadig hemvist. Här målade hon bl. a. en altartavla till Svenska Sjömanskyrkan, som tyvärr förstördes vid bombningar under andra världskriget.
I Stettin gjorde hon också 1915 den berörande tavlan Die Flucht, Flykten. Tavlan visar en familj på flykt från en brinnande stad och förtvivlan framgår av de flyendes ögon. Den ska ses mot bakgrund av det första världskriget som rasade vid tiden för tavlans tillkomst. Att Elsa betalade hyran med porträtt ska vi vara glada för. Få har i så hög grad bidragit till att skildra folklivet kring sekelskiftet och framåt som hon. Och alla porträtt var förstås inte betalningsmedel. Hon var genuint intresserad av människor, vilket framgår både i bilderna och i de böcker hon medverkat.

ELSA KOM ATT INSPIRERA många lokala konstnärer. Inte minst Johannes Hasmats som vittnat om detta. Den sista tiden av sitt liv tillbringade Elsa af Kullberg på Församlingsgården, nuvarande Kungshaga, där hon avled den 27 juni 1956, 81 år gammal.
2008 gjordes en mycket välbesökt minnesutställning med 60 av Elsa af Kullbergs verk i Skattungbyn, den fastaste av hennes fasta punkter i tillvaron.

Janne Bäckman.