Klädnypa på!
Mitten av augusti, och det är dags att krama ut det sista ur sommaren innan man går i klinch med hösten. Jag hoppas att jag hinner med ett sista dopp i Orsasjön. Jag kan faktiskt inte minnas någon tidigare augustimånad där jag inte har klätt av mig och luftat snorkeln vid hundbadet som en sista tribut.
Men innan jag välkomnar mörkret ska jag bränna av ett par kräftskivor och banne mig om jag inte ska öppna en burk surfisk också. Jag har faktiskt på äldre dar gått från att vara enbart äcklad till att vara lite smått förtjust i företeelsen, eller förtjust och förtjust, en skräckblandad förtjusning skulle man kunna säga. 
Att knäcka en surströmmingsburk är lite grann som att klämma en besvärande och bultande finne. Det är äckligt men ändå befriande, spännande och fascinerande, allt i en salig blandning.
En annan händelse som var en blandning av skräck, spänning och fascination ... eller det var nog mest skräck, var den senaste duellen. Läs mer om kriget på sidan 6.
 |
Hypokondrikollen:
Det kliar under min häl. När jag försöker tillfredsställa mig själv så märker jag att jag att jag inte har någon känsel. Håller jag på att få klumpfot? |
Böh!
Hösten är en fantastisk årstid – färgrik, frisk och ganska mysig. Den är också fruktansvärt mörk. I min ungdom stod mörkret för ideliga kalsongbyten och ränderna går tydligen aldrig riktigt ur, och nu menar jag alltså rädslan för mörkret.
Bit ihop!
Varför ta tag i något som jag kan göra i morgon, det är ett utslitet motto jag brukar köra med. Men nu börjar morgondagarna ta slut och det börjar dra ihop sig rejält, både tidsmässigt och även bokstavligt gällandes gomsegel och tandkött.
Lösa skott!
Nu är det jakt och det krutas på för fulla muskedunder ute i vegetationen. Jag håller mig obehörigt och fegt så långt borta det bara går. Jag skulle nog passa in lika bra som en elefant i ett plockepin-vm bland dessa håriga män och kvinnor.
Lurigt värre!
Teknikens framfart gör att vi oftast sparar tid. Men ibland trasslar den till det också. Förr i tiden hade man en mobiltelefon för att ringa med och på sin höjd för att skicka sporadiska sms.
Lysande kommentarer!
Att svänga ihop en liten kolumn vållar oftast inga större problem. Men ibland så blir det blackout. Till det här numret hade jag nästan gett upp hoppet. Precis när jag hade tagit ett klockrent grepp om min nyodlade tuppkam och skulle slita till så skuttade min snart femåriga dotter förbi.
Wild & crazy!
Jag har gått genom livet med både hängslen, livrem och fyrpunktsbälte. När någon har velat dra med mig på något spontant så har jag byggt hinder som hade fått banarkitekten på Göteborg Horse show att kissa i ridbyxorna av avundsjuka.
Hej solstråle!
Vissa saker vet man bara i förväg. Att gubben framför en i kön vid lunchbufféen får en nysattack och börjar fippla med en alltför välanvänd näsduk, att pinket luktar skunk dagen efter en sparrisfrossa och att jag kommer att ha en ozonkonflikt och bränna skiten ur mig i juli månad.
Håll hårt i melonerna!
Vid korpral Giftings badbyxa! Vi är inne i juli! Nu gäller det att skynda sig om man ska hinna med att slappna av! Det är skönt med semester, inget stresspåslag över huvud taget! Kolla vädret, packa picknickkorg, leta kylväska, panikkyla några klampar med halvtaskigt resultat och sen lyckas få med sig hela bohaget ner till stranden.
Låt stå!
Midsommar, spänningen är lidlig! Den dagen känns nästan lika inrutad som självaste julafton. Än en gång kommer Orsakajtns startpickadoll att skicka i väg en hurtig skara utan mina spinkiga och darrande ben på startlinjen. Nej, det blir nog samma gamla upplägg igen.
Fore!
Jag har börjat lura på det här med golf, ja den långa varianten alltså, inte där man står i ett piratskepp och duttar bollen genom en dalahäströv. Jag tycker att det ser ganska mysigt ut att sprätta runt på de gröna heltäckningsmattorna, med en peg bakom örat och endast iklädd en vante.
Nu blommar asfalten!
Vad är bättre än våren? Jo, försommaren så klart! Rätt vad det är när man fräser runt som värst i ekorrhjulet så inser man att det inte längre är uppförsbacke, fåglarna kvittrar och det mesta går lite lättare.
Kuta kajt´n
Varje år när försommaren bryter igenom kölden och blottar löparslingorna så bestämmer jag mig för att ta upp träningen. Ofta ligger en anmälan till Orsakajt´n och lurar i bakhuvudet. Som vanligt spänns bågen till bristningsgränsen.
Åldersnoja
40-årsstrecket närmar sig, om inte med stormsteg så har det i alla fall gått från lätt bris till kuling. Jag vaknar nu för tiden upp på morgonen och känner mig som 60 år. Efter frukost(kaffe på fat och en sockerbit i mungipan så klart) och en dusch börjar jag dock känna mig något så när i synk med vad som står skrivet i prästbetyget.
All-in
Efter några år i malpåse har jag plockat fram spelmarkerna, dammat av pokerbordet och börjat lira lite poker igen. Poker ärfaktiskt lite som livet i övrigt. Vissa får ess på hand redan från början, andra får skithänder och måste bluffa sig till framgång.
All skit försvinner!
Städning kan vara allt från ett nödvändigt ont till att vara en tvångsmässig aktivitet, och just nu upplever jag en sorts blandning. Hur som helst är det en mäktig berg- och dalbana rent sinnesstämningsmässigt. Först har vi ångestfasen, där jag går runt och kastar elaka getögon mot dammråttorna och muttrar ursäktande och skamset i förbifarten till de molokna krukväxterna.
Hej Gerda!
Det är lätt att dras med i positiva tankar så här på vårkanten. Solen tittar fram och har stuns i strålarna, småfåglarna kvittrar järnet och det känns som att man har myror i brallan. Men man får inte glömma att för varje dag som går så kommer vi allt närmare 2012, och då är vi alla rökta eller?
Leva på hoppet
Plötsligt händer det sägs det, nja, jag vet inte det jag. Än har då inte lottovinsten hoppat fram och ropat tjoho. Det enda som plötsligt händer är väl på sin höjd halsflussen, rännskitan eller halket i duschen. Men trots alla bakslag så är känslan varje lördag framför stryktips och lottorader, att det är just i dag det händer.
Kör så det ryker
Det lär förmodligen dröja innan man knallar in till Emil på den 
lokala elektronikbutiken, kvitterar ut en sprojlans ny teleporter och transformerar sin kroppshydda härs och tvärs mellan jobb, hem och mataffär. Tunnelbana i Orsa är väl inte heller något man kan räkna med inom en rimlig tidsrymd, men för bövelen, bygg ut lokaltrafiken åtminstone!
Minusdiket
Livskriser och svackor hamnar alla i då och då, men människor hanterar det på olika sätt. Ofta kan åtgärden vara ett maniskt rännande i elljusspåret, en överilad tatuering eller till och med en bil utan tak. Jag brukar, beroende på digniteten av krisen, ändå inte sväva ut allt för mycket.
Dream on!
Jag är periodare. Ibland kommer jag inte ihåg ett smack efteråt, andra gånger är det en sjujäkla underhållning och jag minns det glasklart. Nu på sistone har dock kom-ihåg-faktorn varit mer frekvent, nu drömmer jag varje natt, tydliga saker. Det är nästan så att jag kan höra projektorn i bakskallen.
Talking to me?
Då kan vi lägga ytterligare ett år till handlingarna, och innan man hinner utvärdera och analysera skåpmaten så tar ett nytt år fart. Ingen tid får spillas, det är bara att slänga ut den bleka och glesa ursäkten till barrträd och släppa den sista brysselkålsfisen fri.
Vardagsmat
Julen står för dörren och det känns ... till en början ganska blasé, men sen ganska spännande. Det är sagt att man inte ska leva sitt liv genom sina barn, men just på julen är det svårt att låta bli. Det blir så mycket roligare om man låter fyraåringen i sig komma fram.
Vilken smörja!
Det verkar vara något speciellt med män och elektriska prylar. Så fort det senaste nyförvärvet är inhandlat så vecklas både bruksanvisning och flanellskjorta upp. Det lusläses, fingras och klias omvartannat på skrev, manual och hårig bringa. Även på den här punkten faller jag ur ramen för hur en riktig karl ska bete sig.
Besatt!
Att undvika att gå under stegar, inte lägga nycklar på bordet och att undvika att spotta i motvind är nemas problemas, det sitter liksom i ryggmärgen. Men när Orsas egen Whoppi Goldberg (som vill vara anonym) svassar in på ouijabrädet, ja då blir det megas problemas.
Game over!
Det finns nog inget som skrämmer skiten ur människor så mycket som döden. Folk gör allt för att lura liemannen, eller åtminstone undvika honom en extra stund, skjuta upp det oundvikliga.
En riktig jackpott!
Hösten är verkligen praktfull, det är som om Gud har släppt på strypkopplet och låtit färgerna hoppa och leka fritt. Så självklart när jag får den första lediga dagen på två veckor är planen att ge mig ut och insupa konstverket.
Det är kul att ha roligt!
Världen har blivit kall och hård, det märks än mer nu på hösten. Ibland känns det som att man bara slentrianjobbar och utför de vardagliga rutinerna på löpande band, utan att reflektera. Allt för att förpassa sig själv till morgondagen.
Hej, vad det går ...
Nu kanske du börjar bläddra i almanackan, kliar dig i huvudet och mumlar något om att "kom inte den här blaskan ut förra veckan också"? Jo, så är det, men ta det lugnt, vi ska inte våldgästa dig varje vecka framöver. Vi gör bara en liten habrovink för att komma i fas under hösten. Det blir även framgent en varannan vecka-utgivning.
Pizzadags!
Nu är det dags att välja sida. Ska alla få följa med eller ska den som jobbar få mer i pluskan, det är en av många frågor. För en som redan från början lider av beslutsångest skulle man kunna tro att det här är ett val av den digniteten som skulle kunna få åtminstone en av hjärncellerna att ställa sig upp och begära votering.
Spela roll!
Telefonförsäljare är kanske inte världens mest älskade yrkesgrupp, och visst, det är inte kul att bli störd mitt i pyttipannan. Men på senare tid har jag ändrat förhållningssätt till kvällspinglarna. Jag tycker att en helt ordinär tisdagskväll kan bli lite intressantare när Therese från Tono ringer och vill puffa för just sina underkläder.
Back in business
En veckas semester, det kan tyckas pyttekort, men jag misstänker att jag inte hade överlevt en rekreation av normallängd. Att upptäcka Orsa var jobbigare än jag trodde. Jag har äventyrsslungat golfklubba i små utrymmen, förgäves letat leoparder, fiskat fast, föryrat mig och gått och småhuttrat på vattenfestival.
Det rullande hotet
Glassbilen är en klassiker och jag har alltid tyckt att det är både charmigt och lite lyxigt med hemkörda god-saker. Men det var innan jag fick småbarn och insåg vikten av ett par vuxentimmar på kvällarna.
Herren ger & Herren tar
Återbäringen har så här veckorna innan midsommar fått cirka 2.8 miljoner svenskar att utbrista i ett rungande "Prisa Gud!" Ungefär lika många har garanterat också ropat hej alldeles för tidigt. För visst kan man ge sig rackarns på att summan man får in på kontot kvittas mot något plötsligt och obehagligt ekonomiskt tillbud?
Ja må jag leva!
Jag sover oroligt, vaknar med ett ryck, försöker reparera mitt eget oväsen med att låtsas snarka till och sedan fejksova. Försiktigt lättar jag lite på huvudet så att båda öronen kan jobba fritt med att pejla av vad som är i görningen.
Tänt var det här!
Solen tittar fram, jag sneglar bort mot klotgrillen och tycke uppstår. Jag hojtar till familjen att middagsfrågan är löst. Sambon knorrar och menar på att det blir för mycket jobb, jag förkunnar att det inte behöver bli så vådligt ...
Det gör ont när knoppar brister
Nyligen så bestämde jag mig för att göra något åt en relation som varit väldigt destruktiv och påfrestande under en ganska lång tid. Trots att vi hade växt ihop, umgåtts intimt och gjort saker tillsammans, så kändes det som att jag ville gå vidare.
Vattnet har gått!
Året var 1985. Orsa låg under vatten, vi var några småpojkar i tolvårsåldern som djärvt utforskade en översvämmad kommun i en gammal eka. Vi dryftade livsavgörande frågor, drack Vira Blåtira och åt godis som small i munnen. Varje dag var ett äventyr och potentiella faror lurade bakom varje krök.
Vårinventering!
Äntligen börjar nu vinterns iskalla nävar släppa taget runt våra blekfeta kroppar. Nu fasas vi med förtjusning in i en era av takdropp, korvgrillning och vårflod. Men våren för ju med sig snärjiga saker också ... vårinventeringen till exempel.
Äggtider!
Påsk, då tänker man kanske på Jesus, långledigt och ägg så klart. I år väljer jag bort Jesus och ledigheten, jag synkar inte så bra med någon av dem just nu. Jag har ett ganska svajigt förhållande till Jesus och hans farsgubbe, ibland är vi bästa polare, ibland så är vi riktigt på kant och då och då förnekar vi varandras existens.
Har jag superkrafter?
De allra flesta är bra på något. En talang som kanske kan appliceras på ett yrkesval, eller åtminstone sparar in pengar på det privata planet. Det kan vara att meka med bilar, att snickra eller andra praktiska egenskaper.
Hep hep hep!
På söndag är det återigen dags för tusentals vallade galningar att stångas och buttas i startfållan i Sälen. Världens största skidlopp, precis här i krokarna, mäktigt eller hur?
Heja Sverige!
Nu är OS-facklan övertänd och flaggviftandet är i full gång. Sjukskrivningarna befaras som vanligt öka radikalt och man undrar ju så här i efterhand om det inte hade varit smartare att tvångsvaccinera befolkningen med OS-vaccin i stället för svininfluensa-diton?
Pappaupptagen
Jag har under det nya året börjat att vara pappaledig lite stötvis. Det är oerhört givande och kul ... men herre jöstanes vilken kamp. Jag tycker nog att ordet "ledig" i pappaledig är något malplacerat ... pappaupptagen är nog en mer passande benämning.
Kallprat
Så var helgerna över och det är dags att vända tillbaka dygnet, reparera ekonomin och kallstarta hjärnkontoret. I år är det verkligen en kallstart vi snackar om också. Vart tog växthuseffekten vägen? Jag känner mig förd bakom någonting!
Rapa lutfisk & skita knäck
Nu har julfrossan gett sig in på målrakan och det är säkert klappat och klart för de flesta. Själv sitter jag i startfållan med en julgransfot i röven och bara väntar på att de 14 dagarna sen vaccinsprutan ska passera.
Hörbarhet nolla
Det började tidigt, slutet på min musikkarriär alltså. De flesta tjejerna valde blockflöjt, killarna valde det där nya fräna instrumentet synthesizer. Alla var lyriska, notboken låg i var mans fjällräven och kompisarna gick och nynnade till tonerna av 34:an, men inte jag.
Leve busungen!
När man är ung så gör man bus, inga konstigheter, det hör ju liksom till. För att fullborda ett komplett rackartyg så behövs också minst en surgubbe, en sorts kamp mellan gott och ont, vem som är vad är nog lite olika beroende av digniteten på attacken och självklart ...
Drömyrket?
Nyligen när jag återigen satt i väntrummet på vårdcentralen och fingrade lite luttrat på mitt slitna högkostnadskort så slog tanken mig. Tänk att som hypokondriker jobba på ett sjukhus. Jösses, mina lymfkörtlar sprang och gömde sig av bara tanken.
Förnedringens framsida
Det har nog knappt undgått någon att Idol återigen breder ut sig i etern. Sverige är som vanligt uppdelat i två läger. Ena hälften bänkar sig vid varje sändning, skrattar och gråter i kapp med sina favoriter. Andra halvan av befolkningen tycker att det är förnedrings-tv och mobbning.
Fallgropar i köket
Förutom att skuggbrottas med mig själv i lövhögar och kika på hockey så brukar hösten även lura fram kockådran i mig. Tyvärr så vet jag hur det slutar.
Läget? Jorå, det knallar!
I helgen är det höstmarknad igen. Utan att överdriva så känns det kanske som att företeelsen var lite hetare förr i tiden när det tog en halv dag att knalla runt bland knallarna.
Livet leker
Ahh, äntligen står denfärgsprakande hösten på tröskeln och bara väntar på att få smeka sitt mörka hölje över oss. Det är nästan så att jag känner en pust av något ovant omfamna mig, det påstås att det är något som kallas optimism ...
Ända in i kaklet
Poker, långkrocket runt huset, tevespel, fia med knuff. Allt blir lite roligare med en dos vinnarskalle. Det gäller bara att man inte går över gränsen vilket tyvärr har hänt mig ett antal gånger.
Det här måste vi göra om!
Ett fenomen som är mångfacetterat är det räviga sällskapsspelet som kallas parmiddagar. Jag vill absolut inte döma ut hela företeelsen då det i vissa fall kan vara riktigt trevligt. Men visst sjuttsingen är det en delikat balansgång?
Game set and match?
Motion i allmänhet och tennis i synnerhet har alltid varit en stor del av mitt liv och min kropp, just det senare i form av ett sjujäkla diskbråck som fick mig att lägga både racketar, svettband och dextrosol på hyllan i 8 år.
Naturen, bäst genom ett fönster?
När jag träffar folk utifrån brukar jag alltid lite slentrianmässigt dra upp den underbara naturen som en av fördelarna med att bo i Orsa. Fiske benämns officiellt som en av mina få hobbys och camparlivet har minsann sin tjusning.
Voff voff!
Nu knackar sol och badsäsongen på husvagnsdörren. Sanningens minut är här, klockan klämtar och det är dags att visa upp rutorna på magen. Är du redo? Lever du upp till idealen?
Och än slank jag ner i diket
En efter en svischar sommarens milstolpar förbi. Pingst - check! Nationaldagen - check! Skolavslutning - check! Och fort går det jäklar i mitt skal. Nästa russin att bocka av i kalendern är årets ljusaste dag - midsommar. En god vän frågade mig nyligen om jag nu skulle ge mig på att svartmåla midsommar. Enligt honom har jag tydligen en pytteliten tendens att bli en gnutta negativ. Men nej, sådan är inte jag.
Försommar
Ack vilken förtjusande tid. Ljusa kvällar, fågelkvitter, glassbarer som öppnar. Men som jag brukar säga: "Där det finns ljus finns det även mörker".
Slutet är nära!
För en hypokondriker så är pandemier som svininfluensan rena rama julafton, kreativiteten når fantastiska höjder. Fasiken, var inte grannfrun i Mexico för någon vecka sedan? Kan man verkligen äta tacos nu?
Ole dole doff
Sourcream & onion eller grillchips? Tvätta bilen eller titta på tipsextra? Boxerkalsonger eller den där läckra stringtangan? Ja, ni kanske känner igen er?
Vem är jag att skriva?
Ledarskribent, så jäkla pretentiöst det låter! Det är ju en sån där drygpelle som kastar sina åsikter i ansiktet på kreti och pleti i dylika sammanhang.
Åhh nej! Inte en annonstidning till!
Så kanske det låter lite varstans ute i stugorna just nu.
Det är ju ganska förståeligt nu när första numret av Orsakompassen med dunder och brak äntrar annonsscenen och nästlar sig in i varje hushåll i Orsa med omnejd. Men hold your horses everyhopa!